© Torrdockan

Man behöver inte vara särskilt känslig eller observant för att höra när någons ord klingar falskt. Till och med i text kommer ärligheten på skam, det märks inte minst i dag då ”alla” bloggar. Det är svårt att skriva trovärdigt, det är svårt att kommunicera rakt och utan försköningar. Svårt att inte överdriva eller underskatta, lägga till eller dra ifrån.

Ibland hör jag på möten att någon försöker måla upp en bild av sig själv som inte stämmer, men det är sällan. De allra flesta är kompromisslöst ärliga. De döljer ingenting, men berättar naturligtvis inte allt för alla. Det är ingen som väntar sig att man ska lägga upp sitt darrande hjärta på bordet och dissekera det. Men det skulle accepteras, om någon hade det behovet. Vad någon än berättar är det ingen som avbryter eller kommenterar, den som talar får tala färdigt utan att bli avbruten. Var får man göra det i sällskapslivet?

När en alkoholist startar sin nykterhet finns det mycket gammalt som det känns viktigt att befria sig från. Då skaffar man en sponsor, en alkoholist med lång nykterhet bakom sig och som kan texterna och rutinerna, som kan berätta hur han eller hon gjort. Kvinnor väljer en kvinna som sponsor och männen en man. (Det blir lugnast så.) En sponsor eller mentor, om man så vill, är inte en dadda men en person som lyssnar och finns till hands när nykterheten är hotad eller om det dyker upp frågor och funderingar under resans gång. Då kan man ringa sin sponsor. Eller någon annan i gemenskapen. Det delas flitigt ut telefonnummer i grupperna. Man brukar träffa sin sponsor på regelbundna möten och tryggheten i att ha en sponsor kan inte nog värderas. Det blir en mycket viktig person i ens liv. Kanske den första personliga kontakt en alkoholist haft på många år med någon utanför den allra innersta kretsen. Och kanske den första person som inte kommer med de eviga klyschorna: det är väl bara att sluta eller du kan väl ta dig i kragen.

En sponsor är alltid själv alkoholist och har gått före i programmet. Det är egentligen bara andra alkoholister som förstår vidden av sjukdomens fasor och följder. Det förunderliga är att genom att hjälpa andra får sponsorn själv styrka att fortsätta sin nykterhet. Sponsorskapet går ut på att föra budskapet vidare och hjälpa dem som ännu inte kunnat ta sig ur sitt beroende. Kontakten med en sponsor kan ge en vän livet ut, och i fall då inte personkemin stämmer skiljs man åt och skaffar en annan sponspor.

Geografin kan lägga många hinder för ett regelbundet mötesdeltagande och kontakten med en sponsor. Bor man ensligt eller på en ort där alla känner alla, kan det uppstå problem för en del. Andra struntar i vad folk ska tro och går på sina möten utan att försöka dölja det. Andra blir nervösa bara vid tanken att en granne skulle se. (Alkoholister har alltid lättare i storstäder - både att dricka och arbeta med sin nykterhet.) Allt som man behöver veta finns i litteraturen, böckerna går att beställa på webben. Det kan vara en bra början att läsa om sin sjukdom och hur andra gjort för att bli nyktra och återfå sin hälsa och värdighet.

Så här kan det gå: En kvinna i en liten stad utanför Stockholm tyckte att det var genant att gå på möten i sin egen stad så hon åkte till en grupp i Stockholm. Hon hade suttit hemma i sitt radhus och druckit lådvin dag efter dag och nu var botten nådd! Den första hon får se på mötet var en grannfru som bodde i samma radhuslänga! De hade suttit i varsitt radhus och kranat vin!