© Torrdockan

När jag var liten var berusade människor det värsta jag visste. De luktade illa, talade konstigt, en del blev fula i mun, de försökte ta på en och de verkade lalliga och fjantiga. En del satt och grät och snorade och en del blev osams och började skrika. Jag skydde dem som pesten. Jag såg aldrig min pappa berusad. Aldrig mamma heller. En gång minns jag att pappa verkade lite konstig, han satt med en massa farbröder i gavelrummet och röken låg tjock som dimma. Alla hade glas i händerna. Jag gick därifrån lite fundersam.

Det där hade jag med mig hemifrån när jag fick egna barn. De skulle inte se mig och/eller sin pappa dricka och vara berusade. Därför drack vi aldrig något när barnen var vakna. Det var lätt att avstå när de var små och hade tidiga kvällsvanor, sen kanske lite svårare, men det gick. Jag frågade min vuxna dotter om hon mindes något från sin barndom av vårt drickande. Nej, sa hon, utom en gång. Då vaknade hon sent och gick upp, vi satt i stora rummet och var lite flamsiga. Det var enda gången.

Jag fick mycket lättare samvete när jag hörde det. Inte för att jag fördömer någon som  dricker i barnens närvaro, men eftersom jag vet hur jag själv reagerade förstår jag att barn direkt märker om föräldrarna och andra vuxna de känner skulle ha druckit. Varje skiftning i rösten, varje minspel registreras och de noterar omedelbart om något är annorlunda.

Vi hade aldrig vin till en vanlig middag, vi hade inget barskåp, mest för att vi inte hade råd att ha sprit hemma. Vi köpte någon flaska vin och delade på den och knaprade på god ost eller chips till vinet. När vi hade fest hemma och det hade vi ibland, middag med dans till och med, då var barnen placerade hos farmor för vi hade turen att ha villiga barnvakter i släkten. Vi hade en alkoholfri zon kring barnen, och det var vi mycket noga med. Det här var innan alkoholberoendet blev dominerande i mitt liv. Det dröjde till barnen var näranog vuxna och inte längre bodde hemma.

Jag önskar att alla små barn hade alkoholfri zon i sitt hem. Det kanske inte är möjligt, men det vore bäst för alla, om barn slapp se sina föräldrar berusade och börja undra över deras beteende. En alkoholfri zon, går det att ordna? Jag tror det. Jag önskar det fanns alkoholfria zoner lite varstans i samhället. Det finns rökfria zoner, det börjar bli självklart, varför inte alkoholfria? För vuxna som inte missbrukar och är beroende kan det inte vara särskilt uppoffrande. Jag tror inte ett ögonblick på teorierna att barn ska vänja sig vid att det används alkohol hemma och att de ska få smaka när de blivit äldre. Inte ett ögonblick tror jag på det. Finns det en alkoholist i släkten (och det gör det i alla släkter) kanske det finns en blivande i barnaskaran och då är det livsfarligt att ge det barnet det första glaset. Och detta är inget skämt.

När barnen är med behöver ingen vuxen dricka alkohol.