© Torrdockan

Aldrig eller alltid? Bra svar på den frågan är ”ibland”. Jag hävdar absolut inte att man ska avstå från alkohol generellt. Att dricka tillsammans och umgås är trevligt och ingen ska missunna sig den känsla av fest och trivsel som alkohol kan ge. Att dela en flaska gott vin och se varandra djupt i ögonen, skåla och känna vinets värme - det är en skön stund att unna sig. Alkohol ska inte förbjudas eller klassas som otillåten glädjekälla. De allra flesta människor kan hantera alkohol på ett sunt sätt.

Samtidigt bör alla vara varse de faror som finns med alkohol. Det är när någon får ett tvingande behov av att dricka, så tvingande att den dricker ensam, dagligen och i lönndom, som alkohol kan betraktas som farlig och nedbrytande. Det är en bedömningsfråga som varje individ måste ställa sig inför sitt eget bruk av alkohol. Måste jag dricka? Dricker jag på ett farligt sätt? Bestämmer alkoholen över mig? Kan jag avstå från alkohol eller är jag beoende?

Dricker alla i det gäng man umgås med, är det naturligt att följa det mönstret. Alla dricker och gör det därför legitimt med berusning och helgfylla. Det är svårt för en enskild medlem att göra annorlunda än de andra. I allmänhet finns det heller inget behov av att avstå från alkohol. Men - och det är ett farligt men - det finns alltid någon i varje gäng eller sällskap som dricker mer än andra, som blir mer berusad, som visar tecken på beroende. För den personen är alkoholen farligt vanebildande och skapar ett beroende, inte för de andra.

Dvs alkohol kan även vara farlig för måttlighetsdrickare. I längden ger alkohol skador och den hoppar inte över någon som har druckit försvarliga mängder under sitt liv. Var fjärde sjukhussäng upptas av någon som har alkoholskador och alla är för den skull inte vad vi kallar alkoholister, utan har druckit som ”normala” människor. Alkoholen tar sitt pris även av dem.

Alkohol hör inte ihop med varken med ordet ”aldrig” eller ”alltid”. Att förbjuda och införa restriktioner mot alkohol är ett misslyckat projekt, det visar historien. Det ger ingen annan effekt än att smuggling och hembränning ökar. Människor vill dricka och tycker om att dricka alltsedan Noa planterade vin på marken. Tyvärr har en del människor oturen att ha ett slags allergi mot alkohol och utvecklar sin sjukdom alkoholism. Obehandlad alkoholism leder till döden precis som andra obehandlade sjukdomar t ex cancer gör. Ingen skulle drömma om att skicka hem en cancersjuk människa med en klapp på axeln, några tabletter och förmaningen att försöka bli frisk på egen hand. Det är ungefär vad som händer en alkoholist.

Men det finns mediciner, hävdar en del. Visst, men den alkoholist som har blivit botad med någon av dessa mediciner kan ställa upp och komma ut ur garderoben så att vi får bevis. Antabus är rena skämtet, folk dricker ändå. Jag vet inget om mediciner så jag borde hålla tyst, men jag har inte hört någon som blivit ”botad”. Säkert finns det någon men det betyder inte botad på samma sätt som med andra sjukdomar. En alkoholist kan sägas vara ”botad” så länga den inte dricker. Och alkoholen finns alltid bara en armslängd bort. Det kanske är därför som sjukdomen alkoholism har fått stämpeln av att drabba folk med dålig karaktär och svag viljestyrka. Den bullshiten har trängt så långt in i allmänhetens medvetande att det verkar omöjligt att sprida realistisk kunskap om vad det är för lurande gift som säljs öppet över disk.

Ordet som hör ihop med alkohol är ”ibland”. Ibland är alkoholen välgörande och skänker glädje. Det är inget fel med ett lätt rus, men asfylla är fel. Lagom och ibland är den rätta ordkombinationen för alkohol. Aldrig är ordet som hör ihop med alkohol för en alkoholist. Aldrig. Och det måste alkoholister och andra acceptera. Alltid är ett ord som absolut inte ska kombineras med alkohol. Inte för någon.