© Torrdockan

Behovscentrum eller vad man ska kalla det, sitter i hjärnan. Det är där vår lust finns, vårt begär efter olika stimulantia, sex, alkohol, mat , spel, tävlingar med mera. Alla beteenden som inte kan kontrolleras med viljan. I hjärnan!! Det är hjärnkirurgi som kan befria oss eller medicin som förändrar detta beroendecentrum. Det känns mer hopplöst än om det varit en vanlig fysisk sjukdom. Det är en defekt eller brist i min hjärna som gör att jag inte kan kontrollera min alkoholism. (Det gäller att inte helt tappa modet vid denna tanke!) Jag kunde ha börjat med någon annan drog eller last, i mitt fall blev det alkohol för det låg närmast till hands. Det är väl den enda av hjärnans sjukdomar som orsakar den sjuke så mycket förakt och avsky. Är man bara vanligt tokig blir man ändå sedd som en person man kan tycka synd om, men jag har aldrig hört att någon tyckt synd om en alkoholist! I alla fall inte för sjukdomen. Den är den sjukes eget fel, så har vi vant oss att betrakta detta problem. Eller också är det ingen sjukdom! Senast hörde jag en tjugofemåring bestämt hävda att alkoholism inte är en sjukdom.

Många sjukdomar har motbjudande förlopp, men de som är sjuka brukar tas om hand och vårdas. Alkoholister kan komma in på avgiftning, men det är just vad det är, avgiftning. Sen bär det ut i kylan igen. Att alkoholism är en hjärnans sjukdom är särskilt skrämmande när man vet att ungdomar dricker mer och mer och att de ofta dricker starksprit. Vad än de övermodiga tonåringarna tror om sin hjärnkapacitet (att de vet allting så mycket bättre än äldre och att de är oövervinnliga) så har hjärnforskningen belagt att den mänskliga hjärnan inte är fullt utvecklad förrän upp i tjugoåren. Desto farligare alltså att bedöva den med sprit! Ju tidigare alkoholdebut desto farligare. Att få ungdomar att skjuta upp sin alkoholdebut så länge som möjligt är de vuxnas ansvar och uppgift. Teorin som en del föräldrar har att de kan bjuda sina ungdomar på alkohol hemma så att de får ett "normalt" förhållande till sprit är alltså helt förkastlig. Men hur ska man få ungdomar att sluta berusa sig bortom vett och sans? Skrämselpropaganda har aldrig varit effektivt, även om nu hjärnans hotande utveckling är ett skräckscenario, så vad återstår? Att vädja till dem att inte dricka, muta dem med belöningar, hota dem, förbjuda dem, anmäla dem?

Det enda jag nu kan komma på är att hela samhället förändrar attityden till alkohol, att vi upphör att glorifiera alkohol, slutar med att hävda att alkohol måste vara med vid alla tillfällen. Jag hör själv att det låter helt verklighetsfrämmande. Det borde inte vara någon större uppoffring för måttlighetsdrickarna att dra ner på mängden och frekvensen, men jag har svårt att föreställa mig en allmän förändrad attityd med stramare alkoholbruk. Bacchus ska nog ha sitt liksom Systemet och så rullar vi på kuttingen igen. Hur ska vuxna kunna få ungdomar att nobba nubben om de inte själva gör likadant?