Skam på torra land
Det är mycken skam förknippad med kvinnlig alkoholism. Det är som om det vore värre att en kvinna dricker än en man. Det är tvärtom manligt att ta sig en sup, snacka om whisky, till och med skrattande erkänna att man var bra på lyset. Kvinnor däremot ska ha vett att hålla sig nyktra, de ska inte ertappas med att vingla eller ha baksmälla, de ska sippa på ett glas sherry och se eleganta ut. De ska absolut inte fladdra omkring med tuschet rinnande, håret svettburrigt och ögonen i kors. Det finns absolut ingenting som urskuldar och försvarar det. Det kanske är därför det finns ett etablerat kvinnligt smygsuperi! Hur många kvinnor sitter inte ensamma med sitt vin och "slappnar av".
När Skam gått tillräckligt länge på land, bryr sig Skam till slut inte om att försöka dölja sig. Det spelar liksom ingen roll. Striden är redan förlorad, Skam kapitulerar med vit flagg och säger sig: Jag skiter i vad folk tycker! Vad bryr jag mig om det? Allting är redan förstört. Jag är värdelös och oduglig, jag är inte som andra.
Skam upphör helt enkelt att visa sig bland folk. Skam sitter hemma och super och tycker synd om sig själv. Till slut finns inget torrt land att sätta fötterna på och Skam drunknar. Ensam.
Ett av mina favorituttryck. Jag säger det ofta. Men jag har aldrig förknippat det med mig själv. Nu har det fått en ny innebörd. Nu går skam på torra land... vad i allsindar kommer det uttrycket ifrån? Ninni
Ja, jo det är nog mer skamfyllt att vara kvinnlig alkoholist tippar jag. För en manlig alkoholist handlar skammen förmodligen om att inte palla, att inte vara macho utan till skillnad från de dryckesbröder som kan lämna sponken i tid trilla igenom. Och när de forna vännerna vänder sin alkoliserade kamrat ryggen i skam känns det kanske inte lika mycket för den avtrubbade alkoholisten som för kvinnan som upplevt skammen under resans gång?? Bara en tanke i all hast.
Jag satt en gång tillsammans med ett tiotal manliga alkoholister, som var helt ense om att kvinnliga alkoholister var mycket värre än manliga. De tyckte att kvinnor bar sig SÅ OTROLIGT DUMT åt när de var fulla. Jag tror inte de tänkte på att jag också var alkoholist eller så brydde sig inte.
Ändå är jag tacksam för ett lagom mått av skam. Att vara skamlös är inget som lockar. Om jag inte hade skämts hade jag nog inte brytt mig om att försöka bli nykter.
Eftersom jag växt upp i alkoholistfamilj har jag också växt upp med skam, den är svårare att komma tillrätta med.
Väl formulererat! Åhh vad jag önskar att dina texter här på bloggen nådde ut till fler läsare! KRAM
Väl formulererat! Åhh vad jag önskar att dina texter här på bloggen nådde ut till fler läsare! KRAM
Dessutom har kvinnlig alkoholism andra "symptom" än manlig alkoholism...min mamma var inte lätt att leva med.