Riskdrickande
Hög alkoholkonsumtion är alltid ett riskabelt beteende. Dels omedelbart eftersom det alltid finns risk för olyckor, rattfylla, misshandel och till och med självmord och mord. Också på sikt eftersom alkohol minst av allt är något hälsobringande extrakt även om många vill låta påskina det. Mellan ett hejdlöst supande och måttlighet finns många grader på skalan. Dagligt drickande är en och jag räknar det till riskdrickande, dvs det kan leda till ökad och okontrollerbar konsumtion så småningom.
Att vänja sig vid att dricka öl eller vin varje dag, ta en drink varje kväll, skapa ritualer kring alkohol är ett riskdrickande och kan vara inledningen till missbruk. Det är svårt för alla att riktigt uppfatta när gränsen överskrids. Det kan ske smygande och omärkligt, plötsligt är det en vana som inte går att bryta utan stor ansträngning och kamp. För många går det inte att återgå till "normalt" drickande.
Riskdrickarna leker med något mycket farligt. Jag tillhörde dem och var bekymmerslös, uppfattade inte alls att något farligt var att vänta. Jag fortsatte obekymrat med min höga alkoholkonsumtion, i början märkte jag inte ens att jag ökade dosen successivt. Jag mådde inte särskilt bra, men det botade jag genast med att dricka något med alkohol. Så korkad var jag. Eller är fortfarande för om jag tog det där första glaset skulle jag igång igen och nu med ännu mer förödande konsekvenser. Jag kan inte dricka för jag är alkoholist. Riskdrickare var jag i början, sen blev det ganska snabbt allvar av den bekymmerslösa leken.
Hade jag tagit varning om någon sagt mig det här? Jag vet inte. Kanske var jag tvungen att kravla på jordens hjärta utan ett enda fäste att hålla mig i, för att fatta hela vidden av mitt elände. Jag var för kaxig för att kunna ta varning och få råd av andra. Jag visste själv bäst! En alkoholist hittar alltid ursäkter för att dricka och allting kan firas med alkohol.
En trettonåring som smakar alkohol är alltid en riskdrickare. Tonåringarna som dricker sig genom Europa är riskdrickare. Det kanske hör ungdomen till. Men den ambitiöse yrkesmannen i karriären som tar en rejäl whisky om kvällen kan också vara en riskdrickare liksom småbarnsmamman som tar sig en vinare vid köksbordet. För en riskdrickare är det alltid möjligt att minska konsumtionen, ta vita perioder eller avbryta vanor. Det finns ett sanningens ögonblick då tiden väntar och ödet står och väger. När ögonblicket är förbi är framtiden avgjord åt ena eller andra hållet. Riskdrickandet är en tid då eftertanke och besinning fortfarande är möjlig.
Att vänja sig vid att dricka öl eller vin varje dag, ta en drink varje kväll, skapa ritualer kring alkohol är ett riskdrickande och kan vara inledningen till missbruk. Det är svårt för alla att riktigt uppfatta när gränsen överskrids. Det kan ske smygande och omärkligt, plötsligt är det en vana som inte går att bryta utan stor ansträngning och kamp. För många går det inte att återgå till "normalt" drickande.
Riskdrickarna leker med något mycket farligt. Jag tillhörde dem och var bekymmerslös, uppfattade inte alls att något farligt var att vänta. Jag fortsatte obekymrat med min höga alkoholkonsumtion, i början märkte jag inte ens att jag ökade dosen successivt. Jag mådde inte särskilt bra, men det botade jag genast med att dricka något med alkohol. Så korkad var jag. Eller är fortfarande för om jag tog det där första glaset skulle jag igång igen och nu med ännu mer förödande konsekvenser. Jag kan inte dricka för jag är alkoholist. Riskdrickare var jag i början, sen blev det ganska snabbt allvar av den bekymmerslösa leken.
Hade jag tagit varning om någon sagt mig det här? Jag vet inte. Kanske var jag tvungen att kravla på jordens hjärta utan ett enda fäste att hålla mig i, för att fatta hela vidden av mitt elände. Jag var för kaxig för att kunna ta varning och få råd av andra. Jag visste själv bäst! En alkoholist hittar alltid ursäkter för att dricka och allting kan firas med alkohol.
En trettonåring som smakar alkohol är alltid en riskdrickare. Tonåringarna som dricker sig genom Europa är riskdrickare. Det kanske hör ungdomen till. Men den ambitiöse yrkesmannen i karriären som tar en rejäl whisky om kvällen kan också vara en riskdrickare liksom småbarnsmamman som tar sig en vinare vid köksbordet. För en riskdrickare är det alltid möjligt att minska konsumtionen, ta vita perioder eller avbryta vanor. Det finns ett sanningens ögonblick då tiden väntar och ödet står och väger. När ögonblicket är förbi är framtiden avgjord åt ena eller andra hållet. Riskdrickandet är en tid då eftertanke och besinning fortfarande är möjlig.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Hej........ Jag tror att jag håller på att gå under nu..Klockan är inte ens 11, men jag har druckit upp sista glaset på flaskan.. 1a gången jag dricker morgontid.. Mår så dåligt att jag inte kan bli bakis, måste fortsätta att bedöva..
Trackback