Livet tillbaka
Sen jag slutade dricka alkohol har jag på något sätt fått livet tillbaka. Och det är inte det gamla livet, då jag mådde så dåligt och hade sådan ångest. Jag har fått lugn inombords. All oro som tärde mig inifrån är borta. Det betyder inte att alla bekymmer är borta, det är oron för bekymren som inte plågar mig längre. Jag har fått styrka att reda upp mitt liv och jag kan tackla de vardagligheter som förut kom mig att bli rasande eller må dåligt. Känslor som naturligtvis skulle "tröstas" med alkohol, förtretligheter som skulle sköljas bort med vin.
Ett exempel: En öppen kartong med cornflakes ramlar ner från skåpet ovanpå kylskåpet! Mitt i morgonbrådskan, när jag ska iväg till ett möte och redan är sen. Sådant skulle ha fått mig att fullkomligt skumma av raseri och jag hade svurit ve och förbannelse över hela världen inklusive Kellogs. Hela dagen skulle ha blivit förstörd av morgonenes händelse. Från den stunden skulle allt ha sammansvurit sig mot mig (lilla stackars jag!) och allt hade förstås gått snett, mitt möte hade blivit fördärvat av mitt dåliga humör osv. Klart att jag tycker det är en nedrans otur. Men jag accepterar att det händer, inser att det var en smula otur. Sen får det vara nog. Jag tappar inte min sinnesro för ett paket cornflakes som jag ställt slarvigt på lut i skåpet. Det kan inte rubba min dag som det kunde förr.
Ett exempel till: Jag tar mig till en läkarmottagning och det förorsakar en del besvär, bland annat måste jag avbryta min weekend tidigare och avstå från en lunch som jag planerat in samma dag. När jag kommer dit inser sköterskan att hon gjort ett misstag och inte bokat in mig. Jag sitter med hennes anteckning i handen, men jag fattas i hennes tidsschema! Tråkigt. Jag får en ny tid och hon ber tusen gånger om ursäkt. Jag inser att hon inte rår för det här, misstag kan alla göra. I stället för att bli arg och gräma mig, reta upp mig och få resten av dagen förstörd, beklaga mig för alla jag möter och inte minst behandla sköterskan som om hon var en slarvig person, blir jag lugn. Jag får en ny tid, en extra promenad, hinner äta lunch på en helt ny salladsbar och sen fortsätter dagen som om ingenting hade hänt. Jag har fått sinnesro, jag behöver inte vispa med armarna och förbanna mitt öde.
Nej, jag har inte blivit helgonlik! Jag är ingen ängel som inte vingarna växt ut på än! Jag har fått lugn inom mig, jag som aldrig hade lugn, jag som aldrig kunde räkna till tio, knappt tre, innan jag flög i taket. Av glädje, av ilska (mest), av iver, av otålighet, av rastlöshet, av bitterhet. Eftersom jag gjort en inre inventering och städat ut i alla dunkla vrår, rör inte en händelse som den här upp allt gammalt groll, alla gamla orättvisor och förstör inte mitt lugn och mitt humör. Det som alkholen rev upp till ytan ligger stilla begravt under glömska och förlåtelse. Men något helgon är jag banne mig inte!
Nu är det dags att gå till Körsbärsträdgården, dvs Kungsträdgården där de japanska träden blommar överdådigt!
Ett exempel: En öppen kartong med cornflakes ramlar ner från skåpet ovanpå kylskåpet! Mitt i morgonbrådskan, när jag ska iväg till ett möte och redan är sen. Sådant skulle ha fått mig att fullkomligt skumma av raseri och jag hade svurit ve och förbannelse över hela världen inklusive Kellogs. Hela dagen skulle ha blivit förstörd av morgonenes händelse. Från den stunden skulle allt ha sammansvurit sig mot mig (lilla stackars jag!) och allt hade förstås gått snett, mitt möte hade blivit fördärvat av mitt dåliga humör osv. Klart att jag tycker det är en nedrans otur. Men jag accepterar att det händer, inser att det var en smula otur. Sen får det vara nog. Jag tappar inte min sinnesro för ett paket cornflakes som jag ställt slarvigt på lut i skåpet. Det kan inte rubba min dag som det kunde förr.
Ett exempel till: Jag tar mig till en läkarmottagning och det förorsakar en del besvär, bland annat måste jag avbryta min weekend tidigare och avstå från en lunch som jag planerat in samma dag. När jag kommer dit inser sköterskan att hon gjort ett misstag och inte bokat in mig. Jag sitter med hennes anteckning i handen, men jag fattas i hennes tidsschema! Tråkigt. Jag får en ny tid och hon ber tusen gånger om ursäkt. Jag inser att hon inte rår för det här, misstag kan alla göra. I stället för att bli arg och gräma mig, reta upp mig och få resten av dagen förstörd, beklaga mig för alla jag möter och inte minst behandla sköterskan som om hon var en slarvig person, blir jag lugn. Jag får en ny tid, en extra promenad, hinner äta lunch på en helt ny salladsbar och sen fortsätter dagen som om ingenting hade hänt. Jag har fått sinnesro, jag behöver inte vispa med armarna och förbanna mitt öde.
Nej, jag har inte blivit helgonlik! Jag är ingen ängel som inte vingarna växt ut på än! Jag har fått lugn inom mig, jag som aldrig hade lugn, jag som aldrig kunde räkna till tio, knappt tre, innan jag flög i taket. Av glädje, av ilska (mest), av iver, av otålighet, av rastlöshet, av bitterhet. Eftersom jag gjort en inre inventering och städat ut i alla dunkla vrår, rör inte en händelse som den här upp allt gammalt groll, alla gamla orättvisor och förstör inte mitt lugn och mitt humör. Det som alkholen rev upp till ytan ligger stilla begravt under glömska och förlåtelse. Men något helgon är jag banne mig inte!
Nu är det dags att gå till Körsbärsträdgården, dvs Kungsträdgården där de japanska träden blommar överdådigt!
Foto: Torrdockan
Kommentarer
Trackback