Den raka sanningen
Det finns inga kompromisser, det gör inte det. Ingen alkis kan ta ett litet glas en torsdag och sen glömma bort alltihop dagen därpå. Så enkelt är det inte. Så enkelt blir det aldrig. Det är enklare och rakare än så. Det är att inte mer dricka varken på torsdag eller fredag eller någon annan dag. Det finns inga knepiga regler och mystiska bestämmelser - det finns bara detta enkla: att inte dricka alkohol.
Att det ska vara så förbannat svårt att fatta och att acceptera det! Tror ni inte att det fladdrade förbi en liten tanke i hjärnan medan jag satt vid matbordet och njöt av påskamåltiden. En liten skvätt av det goda vinet skulle sitta bra. Varför har jag drabbats av det här ödet att aldrig mer kunna dricka ett glas champagne eller ta en god liten aperitif? Kan det vara sant att det är omöjligt? Ja. Det finns bara det svaret, det finns inga undantag. Jag kan inte göra en parentes för att det är semester och för att jag inte har någon AA-kompis som ser mig. Min yttre kraft ser mig. Gud ser mig. Framför allt ser jag mig själv. Vem tror jag att jag ska lura?
Femton år höll han sig nykter. Han berättade det för några veckor sedan på ett möte. Femton långa år. Sen blev han sjuk och fick värk. Han tog till spriten som medicin för att stå ut med värken. Det gick bra ett halvår. Han lyckades hålla det på en vettig nivå. Han vaggade in sig själv i säkerhet. Allt skulle gå bra. Jag vet inte om han inbillade sig att han var botad. Det är enkelt att inbilla sig det när nykterheten varat i åratal. Han är en man i femtioårsåldern. Jag vet ingenting om honom mer än vad han heter i förnamn. Han talar på ett mycket balanserat sätt, han skulle kunna vara civilingenjör eller läkare eller kanske ha ett eget företag. Han utstrålar allvar, klokhet och sunt förnuft. Han verkar vara i god fysisk form och jag kan tänka mig att han är en friluftsmänniska. Det är ingen person man skulle kunna nonchalera eller inte ta på allvar. Han sitter i kretsen och säger att han är alkoholist, att han tagit ett återfall som blev katastrofalt. Han går inte in på detaljer, det behövs inte. Vi som lyssnar vet hur ett återfall ser ut. Vi behöver inga fyllehistorier, vi behöver inte höra om återfallet utan om återkomsten.
Jag måste tro honom fast det är svårt. Denna kloka, duktiga man som utstrålar begåvning, framgång och lugn har kommit upp efter ett katastrofalt återfall som höll på att knäcka honom. Han var tillintetgjord, bortom förnuft och utan annat stöd än flaskan. Nu är han nykter igen, medaljen han fick efter sina femton nyktra år tänker han lämna tillbaka. Det ligger nyktra år framför honom - om han följer programmet. Kanske fler än femton. Men där hotar ett bråddjup om han tar ett nytt återfall. Så ser det ut för honom och för oss andra alkoholister.
Min nykterhet lägger dag till dag, jag har ingen lång meritlista. Bakom mig ligger åratals ensam kamp för att nå nykterhet av egen kraft, vilket jag länge trodde vara möjligt. Jag hade inte nåtts av budskapet att ingen vilja i världen rår på driften att dricka hos en alkoholist. Det finns inte tillräcklig kraft hos en människa att rå på den farliga fienden. Du är hjälplös i längden. Det går bara att hålla nykterhet korta perioder, ofta inte alls. Det är arbete att hålla sig nykter, arbete och nåd, inte tur och slump. En nykter alkoholist kan inte ta äran åt sig själv - det vore inte ärligt.
Jag slipper dricka nu, jag fylls av tacksamhet varje dag för att jag hittade en lösning på problemet som höll på att ta livet, hedern och människovärdigheten från mig. Glaset står där jag ställde ifrån mig det - en armslängd bort. För mig gäller att inte mer sträcka ut min hand mot det. Så enkelt är det - och så svårt. Några undantag finns inte. Det finns ingen semester från nykterhet.
Att det ska vara så förbannat svårt att fatta och att acceptera det! Tror ni inte att det fladdrade förbi en liten tanke i hjärnan medan jag satt vid matbordet och njöt av påskamåltiden. En liten skvätt av det goda vinet skulle sitta bra. Varför har jag drabbats av det här ödet att aldrig mer kunna dricka ett glas champagne eller ta en god liten aperitif? Kan det vara sant att det är omöjligt? Ja. Det finns bara det svaret, det finns inga undantag. Jag kan inte göra en parentes för att det är semester och för att jag inte har någon AA-kompis som ser mig. Min yttre kraft ser mig. Gud ser mig. Framför allt ser jag mig själv. Vem tror jag att jag ska lura?
Femton år höll han sig nykter. Han berättade det för några veckor sedan på ett möte. Femton långa år. Sen blev han sjuk och fick värk. Han tog till spriten som medicin för att stå ut med värken. Det gick bra ett halvår. Han lyckades hålla det på en vettig nivå. Han vaggade in sig själv i säkerhet. Allt skulle gå bra. Jag vet inte om han inbillade sig att han var botad. Det är enkelt att inbilla sig det när nykterheten varat i åratal. Han är en man i femtioårsåldern. Jag vet ingenting om honom mer än vad han heter i förnamn. Han talar på ett mycket balanserat sätt, han skulle kunna vara civilingenjör eller läkare eller kanske ha ett eget företag. Han utstrålar allvar, klokhet och sunt förnuft. Han verkar vara i god fysisk form och jag kan tänka mig att han är en friluftsmänniska. Det är ingen person man skulle kunna nonchalera eller inte ta på allvar. Han sitter i kretsen och säger att han är alkoholist, att han tagit ett återfall som blev katastrofalt. Han går inte in på detaljer, det behövs inte. Vi som lyssnar vet hur ett återfall ser ut. Vi behöver inga fyllehistorier, vi behöver inte höra om återfallet utan om återkomsten.
Jag måste tro honom fast det är svårt. Denna kloka, duktiga man som utstrålar begåvning, framgång och lugn har kommit upp efter ett katastrofalt återfall som höll på att knäcka honom. Han var tillintetgjord, bortom förnuft och utan annat stöd än flaskan. Nu är han nykter igen, medaljen han fick efter sina femton nyktra år tänker han lämna tillbaka. Det ligger nyktra år framför honom - om han följer programmet. Kanske fler än femton. Men där hotar ett bråddjup om han tar ett nytt återfall. Så ser det ut för honom och för oss andra alkoholister.
Min nykterhet lägger dag till dag, jag har ingen lång meritlista. Bakom mig ligger åratals ensam kamp för att nå nykterhet av egen kraft, vilket jag länge trodde vara möjligt. Jag hade inte nåtts av budskapet att ingen vilja i världen rår på driften att dricka hos en alkoholist. Det finns inte tillräcklig kraft hos en människa att rå på den farliga fienden. Du är hjälplös i längden. Det går bara att hålla nykterhet korta perioder, ofta inte alls. Det är arbete att hålla sig nykter, arbete och nåd, inte tur och slump. En nykter alkoholist kan inte ta äran åt sig själv - det vore inte ärligt.
Jag slipper dricka nu, jag fylls av tacksamhet varje dag för att jag hittade en lösning på problemet som höll på att ta livet, hedern och människovärdigheten från mig. Glaset står där jag ställde ifrån mig det - en armslängd bort. För mig gäller att inte mer sträcka ut min hand mot det. Så enkelt är det - och så svårt. Några undantag finns inte. Det finns ingen semester från nykterhet.
Kommentarer
Trackback