Dagens repris: Trodde jag var ensam
Det var bara jag som satt för mig själv med min vinare. Jag kunde inte föreställa mig att vi var fler. Jag smög mig hem och gjorde en sväng förbi Systemet om jag inte hade tillräckligt med vin hemma. Sen satt jag där på kvällen och tröstade mig och roade mig - som jag trodde,
Det fanns ingen anledning att dricka, jag gjorde det rent mekaniskt. Jag hade ett starkt sug och jag pinade inte mig själv utan botade mitt sug omedelbart. Det var tillräckligt tålamodsprövande att härda ut ända till eftermiddagen. På den tiden rökte jag och en cigarrett brukade bota det värsta suget.
Aldrig att jag skulle avstå från mitt vin. Det var otänkbart. Första gången jag kom på att jag inte varit helt nykter på ett helt år utan drack varje kväll och mer på helgerna, blev jag förskräckt. Men jag skötte mitt jobb, jag var inte ute och slogs och raggade, jag satt stilla hemma i soffan och tog mig en lagom fylla.
Att vi var så många visste jag ingenting om. Inte förrän jag kom till AA förstod jag att jag var inte ensam om att dricka alkohol varje dag. Där satt många trevliga, prydliga kvinnor som berättade att de var alkoholister. Jag trodde knappt mina ögon. Hur kunde de där fina människorna vara alkoholister? Det måste vara fel. Satt de och ljög? Nej, det gjorde de inte.
De hade precis som jag varit beroende av att dricka varje dag, dricka mycket. De var nyktra nu och kämpade samma kamp som jag: att vara nykter 24 timmar framåt, att inte ta det första glaset. Tillsammans kämpar vi, vi stöder varandra. Ingen behöver förklara något eller urskulda sig. Vi vet vilken sjukdom vi har och hur hårt den slår.
---------------------
(Sen jag skrev den här texten har jag fått många vänner som också är alkoholister. Vi fikar tillsammans, vi promenerar, vi pratar, vi äter lunch och vi går på bio. Vi dricker aldrig alkohol tillsammans, det är en självklarhet för oss.)
Kommentarer
Postat av: ejmis
Visst kan man få fantastiska reaktioner när man väl öppnar sig och börjar berätta. När jag första gången sa orden "min pappa är alkoholist" trodde jag att världen skulle rämna och alla vänner försvinna men det var precis tvärtom. De flesta människor bär på hemligheter som man tror man är ensam om i hela världen men visst verkar det som om de flesta av oss har jobbiga saker i vår ryggsäck.
Postat av: ..
Min mamma är alkoholist, fast hon vägrar inse det, och jag är för feg för att ta upp det då hon väl är nykter.. Vad var det som fick dig att gå dit, och ha modet till att sluta ? När når man gränsen ? Jag är i stort behov av att veta..
Trackback