Vart tog de vägen?
Jag visste inte vilken farlig fiende jag kämpade med. Jag kan inte minnas att jag fått någon undervisning om alkohol och om jag fått det har det troligtvis varit en torr faktalektion utan större effekt. Och inte rörde det mig när jag var en ung flicka i skolan - jag var inte alkoholist och skulle aldrig bli. Jag kunde se vilka som hade svårt med balansen efter en fest och vilka som satt utomhus och drack, men vad rörde det mig? Jag delade väl den allmänna uppfattningen att alkoholister var karaktärssvaga människor som inte ryckte upp sig. De kunde sluta om de ville, usch.
Det var roligt på fest, alla skålade och skrattade och det var ljusa ögonblick med mat och dryck tillsammans med goda vänner. Det var kalas och högtid och alltid fanns det alkohol med i bilden. Jag hade inga bekymmer och om det kom någon misstanke om att allt kanske inte var så bra, skrattade jag genast bort den. Skål, nu har vi fest! Livet är skönt!
Alkoholism är klassad som en sjukdom. Det är en obotlig, progressiv och dödlig sjukdom. Kanske finns anlaget där från början i en del människor, kanske kan man dricka sig till sjukdomen genom ett slarvigt och obetänksamt drickande. Vad vet jag. Ett vet jag och det är att alkoholism tar ibland tid på sig att nå total effekt. Det kan ta många år att utveckla sjukdomen, men den kan också debutera tidigt. Låt oss säga att sjukdomen tar ca tio år på sig för att ta över en människa. Ta över är just vad denna sjukdom gör. Den behärskar en människas sinne, tankar, gärningar, ja liv.
Den som börjar dricka vid tretton års ålder kan vara fullt utvecklad alkoholist vid 23. Så ser det ut. Ingen kan förutsäga utvecklingen, men det finns en del tidiga tecken som tyvärr andra kan se, men inte den sjuke själv. Några kan dricka i decennier utan att sjukdomen utvecklas, men förr eller senare slår den till. Ingen kan dricka länge och mycket utan farliga konsekvenser. Att börja prata med tonåringar om leverskador är meningslöst, det skrämmer nog ingen i den åldern. De sociala konsekvenserna kanske är mer varnande. Körkort, flick- och pojkvänner, familjen, studierna, yrkesutbildningen, idrottsresultaten, kamratkontakten.
Vi känner alla någon eller några som är alkoholberoende. Eller kämpar själva med att hålla oss nyktra och inte ta återfall. Vart tog de vägen, de som drack för mycket på varje fest, de som var bakis, de som spårade ur, de som råkade i trassel, de som slogs, kräktes, ramlade omkull, skrek och gapade och hotade? Vart tog de vägen? Ibland är svaret tragiskt. Prognosen för en alkoholist är allt annat än god.
Det var roligt på fest, alla skålade och skrattade och det var ljusa ögonblick med mat och dryck tillsammans med goda vänner. Det var kalas och högtid och alltid fanns det alkohol med i bilden. Jag hade inga bekymmer och om det kom någon misstanke om att allt kanske inte var så bra, skrattade jag genast bort den. Skål, nu har vi fest! Livet är skönt!
Alkoholism är klassad som en sjukdom. Det är en obotlig, progressiv och dödlig sjukdom. Kanske finns anlaget där från början i en del människor, kanske kan man dricka sig till sjukdomen genom ett slarvigt och obetänksamt drickande. Vad vet jag. Ett vet jag och det är att alkoholism tar ibland tid på sig att nå total effekt. Det kan ta många år att utveckla sjukdomen, men den kan också debutera tidigt. Låt oss säga att sjukdomen tar ca tio år på sig för att ta över en människa. Ta över är just vad denna sjukdom gör. Den behärskar en människas sinne, tankar, gärningar, ja liv.
Den som börjar dricka vid tretton års ålder kan vara fullt utvecklad alkoholist vid 23. Så ser det ut. Ingen kan förutsäga utvecklingen, men det finns en del tidiga tecken som tyvärr andra kan se, men inte den sjuke själv. Några kan dricka i decennier utan att sjukdomen utvecklas, men förr eller senare slår den till. Ingen kan dricka länge och mycket utan farliga konsekvenser. Att börja prata med tonåringar om leverskador är meningslöst, det skrämmer nog ingen i den åldern. De sociala konsekvenserna kanske är mer varnande. Körkort, flick- och pojkvänner, familjen, studierna, yrkesutbildningen, idrottsresultaten, kamratkontakten.
Vi känner alla någon eller några som är alkoholberoende. Eller kämpar själva med att hålla oss nyktra och inte ta återfall. Vart tog de vägen, de som drack för mycket på varje fest, de som var bakis, de som spårade ur, de som råkade i trassel, de som slogs, kräktes, ramlade omkull, skrek och gapade och hotade? Vart tog de vägen? Ibland är svaret tragiskt. Prognosen för en alkoholist är allt annat än god.
Kommentarer
Trackback