© Torrdockan

Nej. Du kan inte det. En alkoholist kan inte lova nykterhet, det vore att bluffa och ljuga. En alkoholist kan lova att försöka vara nykter en dag i taget, det är stort nog. En nykter alkoholist som skrävlar om att a-l-d-r-i-g mer dricka ska man till och med vara extra vaksam på, för det är ett löfte ingen kan ge. Det är som att lova evig trohet, evig lycka, evig kärlek, evig rikedom, evig hälsa. Sådant kan ingen lova, vare sig den är nykter eller berusad. Vi vet ingenting om framtiden och framtiden är nära, den är i morgon. I dag kan jag lova att vara nykter. I morgon ger jag ett nytt löfte om ett dygns nykterhet.

För att slippa undan tjat och gnat och obehag lovar en alkoholist ganska mycket.  Då blir det lugnt för stunden och man kan få lägga sig och sova. Nej, jag ska inte dricka så mycket, jag ska inte dricka i morgon, jag  ska aldrig mer dricka!

Det löftet kan vara starten på en nykter period, men är det bara framslängt som ett försvar är det ingenting värt. Det är många alkoholister som för att inte ertappas med att ljuga och bryta löften, börjar dricka i smyg. Det finns en flod av alkohol som går bredvid husets officiella konsumtion. Det är en extra flaska whisky gömd på ett fiffigt ställe, det är  någon rödvinsflaska som ligger invirad i linneskåpet, det är några öl hastigt nerslängda i tvättkorgen med en massa frottehanddukar över sig. Gömställena är många och skrattretande påhittiga. Stövelskaft, tomglasskåpet, balkonglådor, bakom kuddar i finsoffan... Det finns ingen gräns för vad den smusslande smygsuparen kan hitta på.

Kan någon begära evighet från någon annan? Nej, det vore orimliga krav. En nynykter person är spröd som nattgammal is. Den kan inte sättas på prov, den måste ha lite bomull runt själen, en annan sorts bomull än den alkoholen kunde vara. Den nynyktre ska behandlas som en hyperkänslig landslagsspelare. Minsta lilla grus i maskineriet måste behandlas som en hälskada eller en muskelskada. Det är spelförbud direkt! Allt sådant har förmodligen alkoholisten botat på egen hand med åtta öl till exempel. Och självklart spelat en vansinnig match och gjort självmål flera gånger.

Det finns inga råd. Det går inte att få en alkoholist att sluta dricka genom att säga: "Sluta drick!" Det går inte att säga till en anhörig att sluta oroa sig, sluta bli förbannad och besviken, sluta älska, sluta tro! Det är det som är helvetet. Det är detta som är det olösliga problemet. Var och en har att tackla det på egen hand i sitt eget liv. Du kan heller inte säga till en cancersjuk släkting: Sluta att ha cancer! Lova det!

Självhjälpsgrupperna är befolkade med människor som vet vad det handlar om. Där är man bland gelikar, ingen ställer orimliga krav eller kräver löften. Ingen blir chockerad, nyfiken eller förebrående. Alla sitter i samma båt. En del har lång nykterhet bakom sig, lita på dem. Självhjälpsgrupper för anhöriga kan vara ett bra stöd. Där kan anhöriga säga rakt ut vad de känner, berätta om sin ångest och fasa och sitt ursinne över man eller hustru, pappa eller mamma eller annan som super. Det kan lätta och det är alltid tryggt att ha en grupp runt omkring sig.

För att minska besvikelsen borde man härda sig och veta att de där hastiga löftena är ingenting värda, de är som vindpustar. Det går inte att lita på en aktiv alkoholist. Det tar en lång tids nykterhet för att få tillbaka förtroende och tillit. Ingenting i de här processerna är snabbt överstökat. Nykterhet är ett evighetsjobb, ett uppdrag, en ömtålig glädje. Det är inget enkelt val: härda ut eller dra bort! Sådana beslut måste växa fram. För en del anhöriga går det inte att vänta längre, finns det ingen förtröstan. Mammor brukar hålla ut längst. Döttrar och söner också. En aktiv alkoholist märker knappt när du går. Bara du lämnar en  flaska kvar.

Cyniskt? Kanske, men realistiskt. Klarspråk.