Hur gör man?
Hur gör man efter en sådan där kväll då man bestämmer sig för att sluta dricka? Hur slutar man? Måste man verkligen nå sin botten för att kunna sluta? Du vet ju, jag vet ju, alla som försökt vet ju att morgonen därpå ser allt annorlunda ut, det är lätt att skjuta upp beslutet, livet är långt, det är nog inte så farligt, det finns tusen och ett skäl att skylla på. En tillkämpat nykter dag kan väl gå eller två, men sen är det lätt att slinka in någonstans och ta en (bara en) öl som sen ganska fort blir två eller fler och sen slinks det in på systemet. Karusellen är igång igen. Så var det med det beslutet.
För mig gick det rakt åt helvetet det sista året med alkohol. vågar knappt tänka på för det var ett fasans år nära vansinnets gräns som det kändes. Jag tvångsdrack, kräktes och drack, mådde pyton och ville bara dö. Så långt behöver det inte gå, jag önskar ingen dit. Det allra bästa är att hitta en nykter alkoholist i sin närhet som man försiktigt kan närma sig och få lite tips av. Om det känns väldigt genant och pinsamt kan man skylla på en kompis som dricker för mycket. Väldigt många - fler än du tror - anar att det inte står rätt till med dig.
Det finns telefonjour på t ex AA. Där svarar någon som exakt vet vad det handlar om, ingen kräver några förklaringar eller löften. Den som ringer behöver inte ens vara nykter fast det underlättar givetvis kommunikationen. Du kan söka proffshjälp på en beroendemottagning, du kan få hjälp via jobbet att komma till behandling fast det tar emot att lägga korten på bordet. Ibland är det dock bättre att själv ha hand om kortleken än att någon annan kommer med den.
Leta efter självhjälpsgrupper i ditt område. Ta ett djupt andetag och gå dit för att lyssna. Ingen kräver något, det kostar ingenting, du behöver inte säga vem du är mer än ett förnamn, du behöver inte säga någonting, du behöver inte tala om att du är alkoholist om du inte har erkänt det för dig själv. Börja så smått att lyssna på vad de andra berättar och förstå att du sitter bland likar. Ni har ett gemensamt problem, vi alkoholister har det.
Min egen stolthet och dumhet hindrade mig från att söka upp en sådan grupp under en nykter period som varade i två år. Jag skulle klara det där själv. Jag skulle minsann inte gå till något möte och sitta där och säga att jag var alkoholist. Min stolthet och envishet gjorde att jag missade flera års nykterhet för jag kunde inte klara nykterheten på egen hand. Kanske du kan det, men jag kunde inte. Jag satt snart med vinboxen igen, ensam och förbannad, panikslagen och paranoid. Gör inte samma misstag!
För mig gick det rakt åt helvetet det sista året med alkohol. vågar knappt tänka på för det var ett fasans år nära vansinnets gräns som det kändes. Jag tvångsdrack, kräktes och drack, mådde pyton och ville bara dö. Så långt behöver det inte gå, jag önskar ingen dit. Det allra bästa är att hitta en nykter alkoholist i sin närhet som man försiktigt kan närma sig och få lite tips av. Om det känns väldigt genant och pinsamt kan man skylla på en kompis som dricker för mycket. Väldigt många - fler än du tror - anar att det inte står rätt till med dig.
Det finns telefonjour på t ex AA. Där svarar någon som exakt vet vad det handlar om, ingen kräver några förklaringar eller löften. Den som ringer behöver inte ens vara nykter fast det underlättar givetvis kommunikationen. Du kan söka proffshjälp på en beroendemottagning, du kan få hjälp via jobbet att komma till behandling fast det tar emot att lägga korten på bordet. Ibland är det dock bättre att själv ha hand om kortleken än att någon annan kommer med den.
Leta efter självhjälpsgrupper i ditt område. Ta ett djupt andetag och gå dit för att lyssna. Ingen kräver något, det kostar ingenting, du behöver inte säga vem du är mer än ett förnamn, du behöver inte säga någonting, du behöver inte tala om att du är alkoholist om du inte har erkänt det för dig själv. Börja så smått att lyssna på vad de andra berättar och förstå att du sitter bland likar. Ni har ett gemensamt problem, vi alkoholister har det.
Min egen stolthet och dumhet hindrade mig från att söka upp en sådan grupp under en nykter period som varade i två år. Jag skulle klara det där själv. Jag skulle minsann inte gå till något möte och sitta där och säga att jag var alkoholist. Min stolthet och envishet gjorde att jag missade flera års nykterhet för jag kunde inte klara nykterheten på egen hand. Kanske du kan det, men jag kunde inte. Jag satt snart med vinboxen igen, ensam och förbannad, panikslagen och paranoid. Gör inte samma misstag!
Kommentarer
Trackback