En påminnelse om det förflutna
Jag skulle städa några skåp i mitt arbetsrum i dag. Jag är inne i en period av städmani, jag vill göra rent, städa bland gamla papper och bråte, slänga, ge bort, skänka till Myrorna det som fortfarande går att använda. När jag jobbat med det har jag tänkt många gånger att jag sparat på fullkomligt idiotiska saker. Jag har lagt in i skåp för att inte sakerna skulle synas och det har blivit proppfullt med pappershögar som jag inte ens vet vad de innehåller. Nu ska det bli annan ordning.
När jag låg på knä på golvet och rotade i ett underskåp i bokhyllan, såg jag att där låg en flaska. Ett ögonblick blev jag livrädd att det var en flaska med innehåll, men det brukar inte finnas några droppar kvar i tomglasen hos en alkoholist! Det var en snustorr tombutelj och det fanns en till. Jag stod med de två flaskorna i händerna och kände mig chockad. Så där var det. Jag drack i smyg och jag gömde flaskor och tomglas. Det hade jag nästan glömt och det var en nyttig men skräckfylld påminnelse. Mitt sista aktiva år var fruktansvärt, jag var som galen och kunde inte hantera min tillvaro eller mina känslor. Jag kunde inte leva utan alkohol och jag kunde inte leva med alkohol. Jag såg ingen utväg, jag förstod inte hur jag skulle få stopp på mitt eget drickande.
Allt det där föll över mig och jag blev förskräckt. Också glad att jag lyckats hålla mig nykter i 23 månader. I november blir det två år. Det jag trodde var omöjligt gick att genomföra. Varje dag bestämmer jag mig för att vara nykter, jag aktar mig för att lova evig nykterhet. En dag i taget, det räcker. Räckan av dagar blir till månader och till år och jag blir friskare och lugnare för varje dag. I morgon bär jag ut tomglasen till soprummet. Jag hoppas att de är de sista i mitt hem...
Vad starkt av dig att ha slutat med alkohol för två år sedan.
dagar blir till månader och år,
visst är det så,
vill dit,
Lasse
Tack för besöket i min blogg.
Jag har läst det mesta i din blogg nu och önskar dig all kraft och mod i ditt dagliga arbete för nykterhet. Jag har som du såg i min blogg missbruksproblematik i min närmaste vänkrets och ser hur det sliter på alla berörda. En dag i taget... är nog en av de svåraste uppgifter man kan förelägga sig själv både som missbrukare och anhörig.
Vi blir fler och fler som inte dricker av olika skäl. Själv dricker jag alltmer sällan alkohol pga att min mage inte tål det. Jag tror det är viktigt att vi i umgängeslivet lyfter fram det, att alkoholfritt liv har många orsaker så blir det inte något utpekande i att inte dricka. Man ska inte behöva förklara varför man inte dricker menar jag. Vi ska acceptera det alkoholfria livet utan frågor. Jag har ju inte lust att behöva förklara vilka mediciner jag äter och varför eller behöva ljuga om att jag kör bil bara för att slippa prata om min magåkomma. Men t.o.m. när man anför bilkörande som skäl kan någon vettvilling mena att "jamen du ska väl inte hem än på ett tag, ett glas kan du väl ta". Då kan man ju fråga sig vilket förhållande de personerna har till sitt eget alkoholintag.
Ja, det blev lite yrsligt detta men jag kom liksom igång i ämnet.
Tack till er som skrivit kommentarer. Till Lasse: Du kommer dit, det är ett bra mål att sätta upp. Tiden verkar ibland stå stilla, men dagarna rinner på och - så är det en månad, ett halvår, ett år.
en dag i taget..
jag tänker det varje dag..
och det kan jag ju använda på allt..
vi har bara ett nu i taget..
((( )))