Den näsvisa yrkeskåren
Under den senaste tiden när jag lyssnar på radio eller ser på TV slås jag ofta av hur näsvist en del journalister behandlar sina "offer" - i det här faller är ordet offer verkligen adekvat. De avslutar inte en intervju på ett vettigt sätt utan ställer ytterligare en fråga som om det fanns något svar. Som småbarn upprepar de: Varför då? Vad menar du med det?
Vad menar de med det? Vad är det för ny trend som har svept igenom journalistutbildningen för det är mest de yngsta som gör de här meningslösa följdfrågorna. De arbetar som om de kunde vrida skruven ett varv till trots att ämnet är uttömt, det finns ingenting mer att fiska. Sen har massor av duktiga andra yrkesmänniskor alltid sin överman i en journalist. Det märks inte minst nu när de nya regeringsmedlemmarna utan att ens vara närvarande ska stötas och blötas i varje tv-soffa av ett gäng "specialister". Hur märkligt är det inte att de allra främsta experterna på allting sitter i en sån soffa när de för mänsklighetens väl och ve borde ersätta den stackare de ivrigt kritiserar eller läxar upp offentligt. Hur kan världen klara sig utan en journalist som ledare, när de utnämnt sig själva till experter som vet allt och kan allt.
Varje minister i den nya regeringen har utfrågats och det var inte måtta på överlägsenheten och näsvisheten i en del intervjuer. Journalisterna yttrade sina tvivel på ministrarnas kompetens helt öppet, de ställde frågor som om politikerna var en skock studeranden i en avgångsklass, de ifrågasatte utnämningar och kom med häpnadsväckande råd. Va? Om man får tro all världens rapportering i media så är t ex den enda som ingenting begriper George Double-W. själv. Vilken journaliststuderande som helst vet exakt vad han ska göra och inte göra i svåra situationer. De kallar det för analys.
I dag och en tid framöver ska det analyseras till förbannelse i alla soffor. Alla vet och är experter på att bedöma varje politisk person, de yngsta vill väl bli en Janne Josefsson eller Malou von Sivers och ställer sin karriär framför substansen i en intervju. Alla journalister vet hur landet ska styras, hur världen ska styras. Det är nästan rörande när en liten gubbe (inga namn) i tv rynkar sin panna och med sin karakteristiska röst talar om hur George Double-W (oj, rimmar på kabeljo!) t-ä-n-k-e-r. Det är till att vara allsmäktig!
Näsvisa besserwissrar är tröttsamma. Vilket jobb de än har. Kanske lite självanalys vore bra innan de slår sig ner i soffan!
Vad menar de med det? Vad är det för ny trend som har svept igenom journalistutbildningen för det är mest de yngsta som gör de här meningslösa följdfrågorna. De arbetar som om de kunde vrida skruven ett varv till trots att ämnet är uttömt, det finns ingenting mer att fiska. Sen har massor av duktiga andra yrkesmänniskor alltid sin överman i en journalist. Det märks inte minst nu när de nya regeringsmedlemmarna utan att ens vara närvarande ska stötas och blötas i varje tv-soffa av ett gäng "specialister". Hur märkligt är det inte att de allra främsta experterna på allting sitter i en sån soffa när de för mänsklighetens väl och ve borde ersätta den stackare de ivrigt kritiserar eller läxar upp offentligt. Hur kan världen klara sig utan en journalist som ledare, när de utnämnt sig själva till experter som vet allt och kan allt.
Varje minister i den nya regeringen har utfrågats och det var inte måtta på överlägsenheten och näsvisheten i en del intervjuer. Journalisterna yttrade sina tvivel på ministrarnas kompetens helt öppet, de ställde frågor som om politikerna var en skock studeranden i en avgångsklass, de ifrågasatte utnämningar och kom med häpnadsväckande råd. Va? Om man får tro all världens rapportering i media så är t ex den enda som ingenting begriper George Double-W. själv. Vilken journaliststuderande som helst vet exakt vad han ska göra och inte göra i svåra situationer. De kallar det för analys.
I dag och en tid framöver ska det analyseras till förbannelse i alla soffor. Alla vet och är experter på att bedöma varje politisk person, de yngsta vill väl bli en Janne Josefsson eller Malou von Sivers och ställer sin karriär framför substansen i en intervju. Alla journalister vet hur landet ska styras, hur världen ska styras. Det är nästan rörande när en liten gubbe (inga namn) i tv rynkar sin panna och med sin karakteristiska röst talar om hur George Double-W (oj, rimmar på kabeljo!) t-ä-n-k-e-r. Det är till att vara allsmäktig!
Näsvisa besserwissrar är tröttsamma. Vilket jobb de än har. Kanske lite självanalys vore bra innan de slår sig ner i soffan!
Kommentarer
Postat av: b
Kan inte nog hålla med dig här!!! jag är så innerligt trött på dagens journalister - de är liksom Stjärnorna som har egna program där folk visserligen kan få vara med men helt på deras villkor - förr i tiden var en journalist en person som hade förmågan att tvärtom lyfta fram en annan individ!
Jag tycker också att dagens journalister liksom är med lite överallt - de ska snacka sport, politik, kultur och fånigheter i sofffor om vartannat...
nej - fram för forna tiders kulturkritik respektive initierade journalister!
Trackback