Ta inte det första glaset
Så länge en alkoholist undviker alkohol, reagerar han som andra människor. Det är ingen skillnad på en alkoholist och en som inte är beroende. En alkoholist kan göra uppehåll i månader och år och återfå sitt normala betende och sina normala reaktioner. Det är som om sjukdomen sitter i psyket och så fort en alkoholist dricker utlöser det en mängd beteenden och reaktioner som inte kan betraktas annat än som sjuka. Bland annat kan en alkoholist inte sluta dricka. Det finns alltid ett glas till, en flaska till, ett öppet ställe till, en bakgata med en skum källare där det fortfarande serveras och så är mönstret för de allra flesta alkoholister.
Det ligger alltså något mycket allvarligt och klokt i rådet "Ta inte det första glaset!". Det första glaset är det första - inte av en flaska utan av en flod som aldrig ser ut att sina. Det räcker aldrig med bara ett enda glas för en alkoholist! Det första leder till fler och fler. Jag vet det, alla alkoholister vet det om de är ärliga. Det är därför ett återfall är så svårt att avbryta efter bara några glas. Då krävs det oerhörda krafter och en enorm viljeansträngning för att få stopp på eländet. Däri ligger alkoholismens mysterium. När alkoholisten tar det där första glaset sätter ett förskräckligt scenario igång. Det är dessutom mycket farligt eftersom det ofta är inledningen till många års förnyat utbrott av sjukdomen. Ett återfall är ingenting att leka med. Det är inte något man kan nonchalera och säga sig "fixa" för det är just vad man inte gör. Det är sällsynt, mycket sällsynt att en alkoholist som tagit sig ett återfall återgår till nykterheten nästa dag som om ingenting hänt.
Efter ett återfall börjar man på nykterhetens ruta ett igen.
Alkoholistens återfall är en lika skrämmande signal som när en cancersjuk drabbas av sin sjukdom återigen. De båda sjukdomarna är inte jämförbara på annat sätt än att de kan leda till döden. Klockan slår och ingen vet utgången.
Vägen tillbaka till nykterhet kan dröja flera år efter ett återfall. Återfall kan följas av återfall i en serie och till slut är allt ett enda storsupande igen. Ofta ramlar alkoholisten in i exakt samma dryckesvanor som rådde före nykterheten. Det är nästan aldrig någon mjukstart i ett återfall utan pang! Rakt ner i eländet med stora mängder alkohol och dagligt drickande igen. Något festdrickande får inte existera för alkoholister - kanske en del rökare klarar av att feströka, men en alkoholist kan inte fortsätta med sin drog överhuvudtaget utan att det slutar olyckligt.
Jamen då är det väl bara att inte ta det där första glaset. Enklare än så kan det väl inte vara! Nej just det, enklare kan det inte vara. Det gäller att inte ens leka med tankar på att dricka. En alkoholist har ett långvarigt drickande bakom sig, många ritualer och en snitslad bana genom tillvaron där varje kontroll ger alkohol som belöning eller uppmuntran eller bedövning. Sådant är inte lätt att bryta. I kroppen brinner ett behov av alkohol, det känns som om det enda som kunde hjälpa vore alkohol, nerverna skakar på utsidan, rastlösheten är plågsam, ångesten total. En drink, ett glas vin, en öl skulle sitta bra. Och det är ett ögonblicks verk att sträcka ut handen efter ett glas.
Det första glaset står aldrig mer än en armslängd bort. För många är det omöjligt att välja bort det. Inte just nu, inte i dag. I morgon ska jag sluta. I kväll tar jag mitt första och sista glas. Sen får det vara bra. Kvalificerat ljug, vill jag påstå. Det första glaset är fyllt till brädden av självbedrägeri och är inledningen till en grandios fylla. Morgondagen blir så svår att den också måste bedövas med alkohol och så fortsätter det...
Ta inte det första glaset. Är du frestad så skjut upp det i 24 timmar. Varje gång!
Det ligger alltså något mycket allvarligt och klokt i rådet "Ta inte det första glaset!". Det första glaset är det första - inte av en flaska utan av en flod som aldrig ser ut att sina. Det räcker aldrig med bara ett enda glas för en alkoholist! Det första leder till fler och fler. Jag vet det, alla alkoholister vet det om de är ärliga. Det är därför ett återfall är så svårt att avbryta efter bara några glas. Då krävs det oerhörda krafter och en enorm viljeansträngning för att få stopp på eländet. Däri ligger alkoholismens mysterium. När alkoholisten tar det där första glaset sätter ett förskräckligt scenario igång. Det är dessutom mycket farligt eftersom det ofta är inledningen till många års förnyat utbrott av sjukdomen. Ett återfall är ingenting att leka med. Det är inte något man kan nonchalera och säga sig "fixa" för det är just vad man inte gör. Det är sällsynt, mycket sällsynt att en alkoholist som tagit sig ett återfall återgår till nykterheten nästa dag som om ingenting hänt.
Efter ett återfall börjar man på nykterhetens ruta ett igen.
Alkoholistens återfall är en lika skrämmande signal som när en cancersjuk drabbas av sin sjukdom återigen. De båda sjukdomarna är inte jämförbara på annat sätt än att de kan leda till döden. Klockan slår och ingen vet utgången.
Vägen tillbaka till nykterhet kan dröja flera år efter ett återfall. Återfall kan följas av återfall i en serie och till slut är allt ett enda storsupande igen. Ofta ramlar alkoholisten in i exakt samma dryckesvanor som rådde före nykterheten. Det är nästan aldrig någon mjukstart i ett återfall utan pang! Rakt ner i eländet med stora mängder alkohol och dagligt drickande igen. Något festdrickande får inte existera för alkoholister - kanske en del rökare klarar av att feströka, men en alkoholist kan inte fortsätta med sin drog överhuvudtaget utan att det slutar olyckligt.
Jamen då är det väl bara att inte ta det där första glaset. Enklare än så kan det väl inte vara! Nej just det, enklare kan det inte vara. Det gäller att inte ens leka med tankar på att dricka. En alkoholist har ett långvarigt drickande bakom sig, många ritualer och en snitslad bana genom tillvaron där varje kontroll ger alkohol som belöning eller uppmuntran eller bedövning. Sådant är inte lätt att bryta. I kroppen brinner ett behov av alkohol, det känns som om det enda som kunde hjälpa vore alkohol, nerverna skakar på utsidan, rastlösheten är plågsam, ångesten total. En drink, ett glas vin, en öl skulle sitta bra. Och det är ett ögonblicks verk att sträcka ut handen efter ett glas.
Det första glaset står aldrig mer än en armslängd bort. För många är det omöjligt att välja bort det. Inte just nu, inte i dag. I morgon ska jag sluta. I kväll tar jag mitt första och sista glas. Sen får det vara bra. Kvalificerat ljug, vill jag påstå. Det första glaset är fyllt till brädden av självbedrägeri och är inledningen till en grandios fylla. Morgondagen blir så svår att den också måste bedövas med alkohol och så fortsätter det...
Ta inte det första glaset. Är du frestad så skjut upp det i 24 timmar. Varje gång!
Kommentarer
Trackback
