Ställa från sig glaset räcker inte
Hur många gånger försökte jag inte sluta dricka! Jag är en synnerligen envis och viljestark person och varje gång trodde jag att jag skulle lyckas sluta med mitt drickande. Jag förstod inte att jag måste sluta helt, jag trodde att jag kunde ta ett glas då och då. Att jag skulle kunna dricka som normala människor. Men det misslyckades varje gång. Efter ett tag var jag uppe i samma konumtion igen om inte ännu större. Det var dags att dra sig undan bakom lyckta dörrar och smygsupa. Det var som en förbannelse.
Nästa gång höll jag kanske uppe ett par veckor, men sen blev det något som skulle firas och då var det dags igen. Jag skulle bara ta en paus i nykterheten - vilken idé! Det blev ofta en mycket lång paus på något år eller så. Svenska året är inprickat med hur många fyllefester som helst. Är det inte kräftor, så är det surströmming eller lucia eller kickoff eller 50-årskalas, bröllop, jubileum, fotbollsseger och vinlotteri. Det finns hur många officiella dryckestillfällen som helst. Sen kan man ta sig en alldeles privat fylla emellanåt. Nykter behöver man inte vara långa perioder om man följer almanackan.
Inte heller om man flitigt går på självhjälpsgrupper eller går på behandling räcker det med att ställa från sig glaset. Det går att bli promillefri och kroppen återhämtar sig ganska snabbt, gudomligt nog. Man är inte värd det så som man slarvat med hälsan, men kroppen är för det mesta snäll och levern börjar bli normal, magen fungerar, händerna slutar darra, hjärnan kvicknar till någotsånär. Men inuti psyket kan det vara kaos. Städar man inte, är det lätt att hamna i fyllan igen. Det fanns orsaker i det inre som ledde till drickande, det ligger en hel del skit i hörnen så att säga. Om man gör upp med det förflutna på ett vettigt sätt, är det lättare att hålla sig nykter och gå vidare i livet.
Gör man inte en inre inventering och städar har man en hög promille kvar i själen, man är ungefär likadan som förut och minsta signal svarar kroppen på och så är man där igen, sitter med glaset i näven och ägnar sig åt självömkan, bitterhet, ilska, svartsjuka, elakhet, avund och skadeglädje. Snyggt! Då känns inte nykterheten som en befrielse, utan som ett tvång. Samma gamla människa kommer att ägna sig åt samma gamla mönster - ta till alkohol precis som förut.
I självhjälpsgrupper finns ett program med olika steg för att bli fri från sitt gamla betende. Ett städprogram helt enkelt. Praktiska råd och anvisningar. En medlem som har några års nykterhet ställer gärna upp som sponsor, mentor, men du måste själv be om det. Man ska lyssna på dem som gått före, de har massor av erfarenhet och kan berätta - inte hur du ska göra - utan hur de gjorde för att bli nyktra. Det är inget tjat och regler, utan kloka visdomsord. Vill man ha en stabil nykterhet finns programmet.
Det är oerhört duktigt att ställa ifrån sig glaset. Då är man på god väg. Men det räcker inte. Man måste vara beredd att se in i sig själv även om det gör ont och försöka att städa och ändra så gott det går. Då kan glaset bli stående och nykterheten fortsätta. Det är en nåd att få vara nykter. Det känns som att vara priviligierad. En dag i taget...
Nästa gång höll jag kanske uppe ett par veckor, men sen blev det något som skulle firas och då var det dags igen. Jag skulle bara ta en paus i nykterheten - vilken idé! Det blev ofta en mycket lång paus på något år eller så. Svenska året är inprickat med hur många fyllefester som helst. Är det inte kräftor, så är det surströmming eller lucia eller kickoff eller 50-årskalas, bröllop, jubileum, fotbollsseger och vinlotteri. Det finns hur många officiella dryckestillfällen som helst. Sen kan man ta sig en alldeles privat fylla emellanåt. Nykter behöver man inte vara långa perioder om man följer almanackan.
Inte heller om man flitigt går på självhjälpsgrupper eller går på behandling räcker det med att ställa från sig glaset. Det går att bli promillefri och kroppen återhämtar sig ganska snabbt, gudomligt nog. Man är inte värd det så som man slarvat med hälsan, men kroppen är för det mesta snäll och levern börjar bli normal, magen fungerar, händerna slutar darra, hjärnan kvicknar till någotsånär. Men inuti psyket kan det vara kaos. Städar man inte, är det lätt att hamna i fyllan igen. Det fanns orsaker i det inre som ledde till drickande, det ligger en hel del skit i hörnen så att säga. Om man gör upp med det förflutna på ett vettigt sätt, är det lättare att hålla sig nykter och gå vidare i livet.
Gör man inte en inre inventering och städar har man en hög promille kvar i själen, man är ungefär likadan som förut och minsta signal svarar kroppen på och så är man där igen, sitter med glaset i näven och ägnar sig åt självömkan, bitterhet, ilska, svartsjuka, elakhet, avund och skadeglädje. Snyggt! Då känns inte nykterheten som en befrielse, utan som ett tvång. Samma gamla människa kommer att ägna sig åt samma gamla mönster - ta till alkohol precis som förut.
I självhjälpsgrupper finns ett program med olika steg för att bli fri från sitt gamla betende. Ett städprogram helt enkelt. Praktiska råd och anvisningar. En medlem som har några års nykterhet ställer gärna upp som sponsor, mentor, men du måste själv be om det. Man ska lyssna på dem som gått före, de har massor av erfarenhet och kan berätta - inte hur du ska göra - utan hur de gjorde för att bli nyktra. Det är inget tjat och regler, utan kloka visdomsord. Vill man ha en stabil nykterhet finns programmet.
Det är oerhört duktigt att ställa ifrån sig glaset. Då är man på god väg. Men det räcker inte. Man måste vara beredd att se in i sig själv även om det gör ont och försöka att städa och ändra så gott det går. Då kan glaset bli stående och nykterheten fortsätta. Det är en nåd att få vara nykter. Det känns som att vara priviligierad. En dag i taget...
Kommentarer
Trackback