Ja, jag vet!
Ja, jag vet att jag drack för mycket! Jag vet det! Sluta tjata! Jag håller mig nykter just nu, räcker inte det? Ja, ja, ja! Jag känner mig ledsen. Jag skulle vilja dricka ett glas vin. Fattar du det? Jag skulle vilja dricka som du och alla andra kloka duktiga människor som vet hur de ska uppföra sig och har vett att sluta i tid. Men jag kan inte! Jag vill, men jag kan inte! Är du nöjd nu?
Jag är inte någon ängel, inget helgon, inte någon som sitter inne med svaret på alla frågor! Jag är en alldeles vanlig människa gjord av samma lera som du! Jag bara inte kan dricka som andra människor. Jag går under om jag dricker. Trots att jag vet det längtar jag ibland efter att dricka. Förr kunde jag inte stå emot. Jag drack varje dag. Jag kan inte lova att aldrig mer dricka. Det går inte att ge sådana löften! Jag ska försöka, jag arbetar med det, jag vill så gärna fortsätta vara nykter. Om jag inte kan hålla mig nykter, vad ska jag göra då? Vad ska du göra?
Jag ber till gud om hjälp, jag går på möten, jag läser böckerna, jag arbetar i programmet! Ändå kan jag känna suget efter alkohol. Det kan komma överraskande som en örfil. Jag blir helt knäsvag och skräckslagen. Jag var så van vid att alltid dricka ett glas när något kändes ledsamt, när något skulle firas, när jag kände mig ensam. Tror du att suget går över som när man släcker en lampa? Fattar du ingenting?
Jag kommer aldrig mer att kunna dricka. Hör du skillnaden? Jag säger inte ”Jag kommer aldrig mer att dricka”. Jag kommer aldrig mer att k-u-n-n-a dricka. Gör jag det öppnar jag helvetets port igen precis som förra gången. Ändå öppnade jag den då. Jag orkade inte stå emot. Nu är jag starkare. Jag gör rätt den här gången. Det är 100% som gäller, inte 99.99. Jag kollar allting - läser på varje förpackning. Bara misstanken att något skulle innehålla alkohol gör att jag avstår. Det kanske är löjligt, för när besattheten slår till finns det inga hinder, tankarna ligger då stilla som en segelbåt i bleke, allt upphör och viljan är den sista vindpusten som drar bort över fjärden. Då är jag förlorad.
Tror du inte att jag vet allt det där? Självklart vet jag det. Jag är alkoholist men ingen idiot. Jag har fortfarande vettet i behåll. Jag försöker ändra mig, jag gör det. Förut försökte jag ändra världen för det var den det var fel på! Nu inser jag att jag måste ändra mig själv, det är mig det är fel på. Kan du inte glömma det gamla nu? Kan du inte överse med det? Jag ber dig. Jag har en sjukdom som det inte finns någon bot för. Den har dålig diagnos. Den tär på min själ och mitt känsloliv. Den fräter mig inifrån. Den gör mig äcklig och motbjudande. Jag är en människa! Jag försöker bli en nykter människa, jag kämpar varje dag fast det kanske inte syns. Snälla du, förlåt.
Jag är inte någon ängel, inget helgon, inte någon som sitter inne med svaret på alla frågor! Jag är en alldeles vanlig människa gjord av samma lera som du! Jag bara inte kan dricka som andra människor. Jag går under om jag dricker. Trots att jag vet det längtar jag ibland efter att dricka. Förr kunde jag inte stå emot. Jag drack varje dag. Jag kan inte lova att aldrig mer dricka. Det går inte att ge sådana löften! Jag ska försöka, jag arbetar med det, jag vill så gärna fortsätta vara nykter. Om jag inte kan hålla mig nykter, vad ska jag göra då? Vad ska du göra?
Jag ber till gud om hjälp, jag går på möten, jag läser böckerna, jag arbetar i programmet! Ändå kan jag känna suget efter alkohol. Det kan komma överraskande som en örfil. Jag blir helt knäsvag och skräckslagen. Jag var så van vid att alltid dricka ett glas när något kändes ledsamt, när något skulle firas, när jag kände mig ensam. Tror du att suget går över som när man släcker en lampa? Fattar du ingenting?
Jag kommer aldrig mer att kunna dricka. Hör du skillnaden? Jag säger inte ”Jag kommer aldrig mer att dricka”. Jag kommer aldrig mer att k-u-n-n-a dricka. Gör jag det öppnar jag helvetets port igen precis som förra gången. Ändå öppnade jag den då. Jag orkade inte stå emot. Nu är jag starkare. Jag gör rätt den här gången. Det är 100% som gäller, inte 99.99. Jag kollar allting - läser på varje förpackning. Bara misstanken att något skulle innehålla alkohol gör att jag avstår. Det kanske är löjligt, för när besattheten slår till finns det inga hinder, tankarna ligger då stilla som en segelbåt i bleke, allt upphör och viljan är den sista vindpusten som drar bort över fjärden. Då är jag förlorad.
Tror du inte att jag vet allt det där? Självklart vet jag det. Jag är alkoholist men ingen idiot. Jag har fortfarande vettet i behåll. Jag försöker ändra mig, jag gör det. Förut försökte jag ändra världen för det var den det var fel på! Nu inser jag att jag måste ändra mig själv, det är mig det är fel på. Kan du inte glömma det gamla nu? Kan du inte överse med det? Jag ber dig. Jag har en sjukdom som det inte finns någon bot för. Den har dålig diagnos. Den tär på min själ och mitt känsloliv. Den fräter mig inifrån. Den gör mig äcklig och motbjudande. Jag är en människa! Jag försöker bli en nykter människa, jag kämpar varje dag fast det kanske inte syns. Snälla du, förlåt.
Kommentarer
Trackback