© Torrdockan

Det känns skönt att inte ha behövt gå på Systemet inför helgen. Vilken befrielse! Det var alltid så viktigt att förse sig med tillräckligt mycket vin så att det skulle räcka över en långhelg. Ändå räckte det nästan aldrig. Jag räknade dagar och flaskor för att vara på den säkra sidan. Sen tog jag till någon extra flaska för säkerhets skull. Och en flaska med sprit om allt vinet skulle ta slut. Det var enkel matematik i kön eller i självbetjäningsbutiken. Jag har helt enkelt inte skänkt dryckerna en tanke. De finns inte med i planerna längre. Förr var det viktigare med vinet än med maten.

En man, en människospillra skulle jag vilja säga, vankar omkring i vår galleria. Han går ut och röker med jämna mellanrum. Han är förmodligen inte promillefri någon enda dag. Han ser tragisk ut. Kläderna är ovårdade, ansiktet är plufsigt och saknar egentligen uttryck. Det är som om han inte är närvarande. Nu inför helgen har han varit i sämre skick. Han delar ödet med många. Kroniska aktiva alkoholister brukar dricka upp ransonen inför helgen redan på aftonen innan. Helgbrännvinet är slut på fredag kväll, julspriten på julaftons förmiddag, påsksuparna druckna på skärtorsdagen. Det är enkel tragisk matematik det också. Ett glas är för litet, tusen liter räcker inte.