En härva av lögner
De flesta alkoholister ljuger så det knakar om det. De måste dölja att de dricker och då är det lämpligt med smålögner. De blånekar att de har druckit fast spritlukten står som en kvast ur munnen. De lovar att de ska komma, men de kommer inte. De säger att de bara ska vara borta en timme, men kommer hem efter fem timmar och är aspackade. De lovar att aldrig mer dricka, men det är ett löfte de inte kan hålla. Sen kommer lögnerna trillande, en lögn måste täcka en annan lögn och till slut blir allt ett enda virrvarr. Mest ljuger alkoholisten om sin konsumtion. "Nej, jag dricker inte särskilt mycket, inte mer än andra."
Felicia berättade att en gång smög hon ut i köket och halsade ur en butelj som stod i kylskåpet. Hennes manlige vän kom ut och såg henne dricka.
- Står du och dricker? frågade han.
- Nej, säger hon.
- Men jag såg ju att du drack, säger han.
- Nej, jag drack inte, säger hon.
Det slutar med att de blir osams och han ger sig av.
Ilse var i källaren och passade på att ta sig en klunk wisky. Hennes man kom i trappan:
Vad gör du, frågar han ganska upprörd.
- Ingenting, säger hon trots att hon står med flaskan i handen.
Det här är smålögner, nästan rörande i sin barnslighet, men det finns värre lögner. Varför ljuger alkoholister? De kanske skäms eftersom det betraktas som dålig karaktär att dricka. De försöker hålla skenet uppe, de vill inte erkänna att de tagit ett återfall, de måste dölja sitt missbruk och det enda sättet är att ljuga och verka i skymundan. De kanske inte orkar konfronteras och avslöjas. De kanske har hört så många förebråelser att de inte klarar mer. Skammen är oändlig, skulden ligger som en sten på axlarna. Paniken måste dämpas och det kan bara ske med en extra stor drink till.
Jag har inget svar på varför alkoholister ljuger och försöker gömma sitt drickande. Kanske är skammen för stor. Det är svårt att erkänna att man inte kan hantera alkohol och att se sin egen alkoholism realistiskt, det smärtar djupt. Det är lätt att slinka undan och förminska problemet och då är väl lögnen det enda som går att tillgripa.
Det är som om alkoholen luckrade upp moralen. Hederligt folk börjar ljuga och bedraga, till och med fiffla och stjäla, låna pengar utan att betala tillbaka och bete sig rent ut sagt svinaktigt. Ju längre missbruk, desto mer förfall, det har vi exempel på alldeles öppet i gatulivet. Men också en alldeles vanlig snäll och hederlig familjefar kan börja bete sig som en buse när alkoholen tar överhand. Han behöver inte ens vara alkoholist, han kan ha fått sig några supar för mycket så börjar fasaden att rämna. Det är så alkohol fungerar.
En alkoholist lurar sin omgivning, sin familj, sitt arbete och samhället så länge det går. Avslöjad är det en ynklig, ångerfull stackare som står och skäms. Det är bara en som inte går att lura: en annan alkoholist. Då blir han omedelbart avslöjad. En lögnare känner igen en lögnare... Minsta falskt tonfall blir avslöjat.
Felicia berättade att en gång smög hon ut i köket och halsade ur en butelj som stod i kylskåpet. Hennes manlige vän kom ut och såg henne dricka.
- Står du och dricker? frågade han.
- Nej, säger hon.
- Men jag såg ju att du drack, säger han.
- Nej, jag drack inte, säger hon.
Det slutar med att de blir osams och han ger sig av.
Ilse var i källaren och passade på att ta sig en klunk wisky. Hennes man kom i trappan:
Vad gör du, frågar han ganska upprörd.
- Ingenting, säger hon trots att hon står med flaskan i handen.
Det här är smålögner, nästan rörande i sin barnslighet, men det finns värre lögner. Varför ljuger alkoholister? De kanske skäms eftersom det betraktas som dålig karaktär att dricka. De försöker hålla skenet uppe, de vill inte erkänna att de tagit ett återfall, de måste dölja sitt missbruk och det enda sättet är att ljuga och verka i skymundan. De kanske inte orkar konfronteras och avslöjas. De kanske har hört så många förebråelser att de inte klarar mer. Skammen är oändlig, skulden ligger som en sten på axlarna. Paniken måste dämpas och det kan bara ske med en extra stor drink till.
Jag har inget svar på varför alkoholister ljuger och försöker gömma sitt drickande. Kanske är skammen för stor. Det är svårt att erkänna att man inte kan hantera alkohol och att se sin egen alkoholism realistiskt, det smärtar djupt. Det är lätt att slinka undan och förminska problemet och då är väl lögnen det enda som går att tillgripa.
Det är som om alkoholen luckrade upp moralen. Hederligt folk börjar ljuga och bedraga, till och med fiffla och stjäla, låna pengar utan att betala tillbaka och bete sig rent ut sagt svinaktigt. Ju längre missbruk, desto mer förfall, det har vi exempel på alldeles öppet i gatulivet. Men också en alldeles vanlig snäll och hederlig familjefar kan börja bete sig som en buse när alkoholen tar överhand. Han behöver inte ens vara alkoholist, han kan ha fått sig några supar för mycket så börjar fasaden att rämna. Det är så alkohol fungerar.
En alkoholist lurar sin omgivning, sin familj, sitt arbete och samhället så länge det går. Avslöjad är det en ynklig, ångerfull stackare som står och skäms. Det är bara en som inte går att lura: en annan alkoholist. Då blir han omedelbart avslöjad. En lögnare känner igen en lögnare... Minsta falskt tonfall blir avslöjat.
Kommentarer
Postat av: Josse
Hej Torrdocka! Var hittar du dessa roliga bilder?
Postat av: Torrdockan
Jag googlar runt. En del tar jag själv, ramarna kring citaten fixar jag i ett gammalt ritprogram. Konstverken är fria av ålder och finns i stora upplagor på webben. Vet jag fotografens namn skriver jag ut det och lämnar adress. Det är inte riktigt snyggt att låna bilder, men jag gör ju ingen affär med dem och säger inte att det är mina.
Trackback
