© Torrdockan

Alkoholism är ensamhetens sjukdom. En alkoholist kan sitta på krogen mitt i stojet och ändå vara ensam i sin egen värld. Många super ensamma i sin bostad. De smyger diskret hem med spriten och korkar upp. Alkohol dämpar ångest och rädslor, men det krävs mer och mer alkohol för att det ska fungera. Sen hjälper inte vin och sprit. Ångesten växer i stället av alkohol. Det som var roligt och lustbetonat blir en plågsam vana, en ond cirkel. De flesta alkoholister förstår sammanhanget, men de kan ändå inte sluta tvärt. Andra förnekar i det längsta att de är alkoholister och tror att de dricker normalt.

Då är det dags att stå framför spegeln, se sig själv i ögonen och berätta för spegelbilden: Jag är alkoholist. Jag måste vara ärlig. Jag kan inte dricka alkohol. Jag behöver hjälp att sluta. Det finns en väg ut ur mitt elände. Jag önskar att jag kunde sluta dricka. Jag har ett val och jag vill välja nykterhet.