Som på teatern
Alkohol är ett flytande gift som jag inte tål, som jag blir förstörd av och som hotar min existens som normal och sansad människa. Alkohol är min fiende, mitt gissel, en makt som jag är rädd för och som jag när som helst kan falla för.
Som andra alkoholister hade jag inga planer på att bli det, vem säger sig: Jag ska bli alkoholist! Å nej, man tror att det inte är farligt, att det är harmlöst att dricka och bli berusad och att man kan skylla ifrån sig dumheter man gjort för man var full. Alla dricker, det hör till, fest och rajtantajtan! Sen slår fällan igen, det finns ingen utväg utom att dricka mer och mer och mer. En strålande föreställning startar. Inte ens på Dramaten spelas det upp sådana magnifika scener, sådana lögnaktiga intriger och sådant självbedrägeri. Vilken skådespelardebut en alkoholist som jag skulle kunna göra!
- Nej, jag har inte druckit! Jag dricker inte alls för mycket! Jag kan sluta när jag vill! Ingen fara, jag klarar det här! Det här är sista gången, jag lovar! Att dricka eller inte dricka, det är frågan...
Slutscenen blir ångestladdad, delirium med dansande spöken, ringlande vita ormar och skuggspel. Fasansfulla skrik. Om inte det hela blir en fars med ett vinglande fyllo som snubblar och ser i kors, sluddrar och kissar på sig. Ramlar till slut raklång och blir liggande i sina egna spyor på golvet. Ridå. Applåder!
Tyvärr kan inte den utslagna fyllkajan resa sig och ta emot applåderna, hon bärs ut på bår. Tragisk sorti, men förutsägbar. Strålande tolkning av ett människoöde, skriver en recensent.
Som andra alkoholister hade jag inga planer på att bli det, vem säger sig: Jag ska bli alkoholist! Å nej, man tror att det inte är farligt, att det är harmlöst att dricka och bli berusad och att man kan skylla ifrån sig dumheter man gjort för man var full. Alla dricker, det hör till, fest och rajtantajtan! Sen slår fällan igen, det finns ingen utväg utom att dricka mer och mer och mer. En strålande föreställning startar. Inte ens på Dramaten spelas det upp sådana magnifika scener, sådana lögnaktiga intriger och sådant självbedrägeri. Vilken skådespelardebut en alkoholist som jag skulle kunna göra!
- Nej, jag har inte druckit! Jag dricker inte alls för mycket! Jag kan sluta när jag vill! Ingen fara, jag klarar det här! Det här är sista gången, jag lovar! Att dricka eller inte dricka, det är frågan...
Slutscenen blir ångestladdad, delirium med dansande spöken, ringlande vita ormar och skuggspel. Fasansfulla skrik. Om inte det hela blir en fars med ett vinglande fyllo som snubblar och ser i kors, sluddrar och kissar på sig. Ramlar till slut raklång och blir liggande i sina egna spyor på golvet. Ridå. Applåder!
Tyvärr kan inte den utslagna fyllkajan resa sig och ta emot applåderna, hon bärs ut på bår. Tragisk sorti, men förutsägbar. Strålande tolkning av ett människoöde, skriver en recensent.
Kommentarer
Trackback