Hade jag kunnat sluta? IV
Jag fattade inte mekanismen. Jag visste inte att alkoholism är att inte kunna sluta dricka. Jag trodde envist att jag skulle kunna hantera alkohol och att jag nästa gång skulle dricka lite mindre. Jag sprang i ett ekorrhjul och det gick snabbt. Jag kände mig värdelös och annorlunda, jag skämdes och gömde mig. Ibland avstod jag från festen för jag ville inte hamna i fyllan igen. Då var det bättre att tuta ensam hemma. Sitta i soffan och hälla upp och till slut somna framför teven.
Pratade med läkaren igår. Jag sa henne att jag nog rökt upp min livsranson. Kroppen sa ifrån med lunginflammation och jag har inte tagit en enda cigg på tre månader nånting. Vet att om jag lurar mig själv att börja röka bara lite är efter bara några dagar uppe i samma konsumtion som tidigare. Kanske man kan betrakta drickande på samma sätt. Att man druckit upp sin ranson på lite kortare tid än andra, och får acceptera det. Nu går väl nikotin- och alkoholberoende inte att jämföra, men så ser jag på mitt rökande i alla fall..
Grattis att du slutat röka! Det är inte det lättaste men man tar en dag i taget. Så tänkte jag när jag slutade för ganska många år sen. Det var tufft. Allt beroende ser egentligen ut på samma sätt, men en del är farligare som rökning, alkohol och knark. Matberoende, sex, spel, överdriven träning - det finns många. Mekanismen ungefär är densamma.