Hade jag kunnat sluta? III
På den tiden då jag drack tillsammans med andra ordnade vi så att det alltid fanns något att fira eller trösta sig för. Vi var ett gäng där alla var lika ivriga att fixa fester med vin och tilltugg. På jobbet var man mycket tolerant. Vår arbetsplats hade spelrum för oss alla kreativa, idérika människor vars brainstorming resulterade i goda vinster och framgång. Företaget ordnade till och med fester för oss och då flödade drickat. Eftersom det var gratis blev det ännu våtare fester än vanligt. Vi var ett järngäng som satt kvar till småtimmarna. Alltid samma personer, och jag var en av dem.
De drivande personerna ordnade vinlotteri, vinprovning och fredagsmys efter jobbet med vin och snacks. Konferenser förlades till finlandsfärjorna, det var mässor, kick-offer, studieresor, utställningar, representation, invigningar, jubileer, prisutdelningar och säljturneer. Alltid med gott om alkoholhaltiga drycker.
De andras drickande legitimerade mitt eget. De andra dricker ju! Han och hon dricker mer än jag! Alltså kan jag fortsätta. Vem ska jag umgås med som inte dricker? Ska jag sitta med Ramlösa en kväll som den här? Aldrig i livet! Alla kvällar slutade på samma sätt. Eva och jag som bodde nära varandra delade på en taxi. Hade jag inte fått tillräckligt kunde jag dricka ett glas vin när jag kom hem också innan jag tumlade ner i sängen. För att lugna ner mig, som jag intalade mig.
Misstanken att mitt drickande var skadligt, sköljde jag ner med vin. Oron över att få lungcancer dämpade jag med att röka fler cigarretter. Logik var ett okänt ord för mig. Jag var en typisk alkoholist och visste inte om det. Eller ville inte veta. Jag bluffade mig själv och som jag trodde omgivningen. Jag måste ha varit observerad, men jag märkte ingenting. Livet var ju en fest, då ska man vara glad och obekymrad!
De drivande personerna ordnade vinlotteri, vinprovning och fredagsmys efter jobbet med vin och snacks. Konferenser förlades till finlandsfärjorna, det var mässor, kick-offer, studieresor, utställningar, representation, invigningar, jubileer, prisutdelningar och säljturneer. Alltid med gott om alkoholhaltiga drycker.
De andras drickande legitimerade mitt eget. De andra dricker ju! Han och hon dricker mer än jag! Alltså kan jag fortsätta. Vem ska jag umgås med som inte dricker? Ska jag sitta med Ramlösa en kväll som den här? Aldrig i livet! Alla kvällar slutade på samma sätt. Eva och jag som bodde nära varandra delade på en taxi. Hade jag inte fått tillräckligt kunde jag dricka ett glas vin när jag kom hem också innan jag tumlade ner i sängen. För att lugna ner mig, som jag intalade mig.
Misstanken att mitt drickande var skadligt, sköljde jag ner med vin. Oron över att få lungcancer dämpade jag med att röka fler cigarretter. Logik var ett okänt ord för mig. Jag var en typisk alkoholist och visste inte om det. Eller ville inte veta. Jag bluffade mig själv och som jag trodde omgivningen. Jag måste ha varit observerad, men jag märkte ingenting. Livet var ju en fest, då ska man vara glad och obekymrad!
Kommentarer
Trackback