© Torrdockan

Hade jag kunnat hejda mig i början, när jag bara drack lite och mycket sällan? Hade någon sagt åt mig, varnat mig, skulle jag ha slutat då? Nej. Jag hade blivit arg och förnärmad och fräst att det var min ensak och jag drack minsann inte för mycket och det där skulle ingen lägga sig i. Jag hade inte tagit emot några varningar. Det fanns inte i min föreställningsvärld att jag skulle kunna bli eller redan var alkoholiserad. Det var uteslutet. Jag drack normalt enligt egen uppfattning.

Jag kunde inte inse att jag drack annorlunda än andra eller mer än andra. Det kunde andra möjligen redan se och fatta, men inte jag. Jag levde i tron att jag var helt normal, att jag drack för att det var fest och att jag ibland råkade dricka ett glas för mycket, men det var bara ”misstag”. Att misstagen upprepades igen och igen, lärde mig ingenting.