© Torrdockan

Det tog mig lång tid att fatta att jag inte var någon vidare bra ledare, regissör eller dirigent. Jag visste inte alls allt bäst och jag hade brett ut mig och försökt att lära alla rashundar och byrackor att morra och skälla på mitt sätt! Nu försöker jag lägga av med det där.

När jag bestämmer något helt på egen hand, brukar det inte bli särskilt bra. Jag trasslar till allt helt förfärligt. Min kraft är för svag. Jag är en liten myra i en jättestack och om jag inbillar mig att alla andra myror ska lägga sina strån i mitt mönster, då åker jag på världens besvikelse. Hela stacken ramlar ihop och dessutom blir alla myror ilskna på mig! Själv sitter jag och surar under en gran och tror att myrstackens framtid helt beror på mig. Jag har utsett mig till huvudperson i en myrstack. Hur löjligt får det bli?

Jag har ingen bra utsiktspunkt över myrstacken. Jag har fel perspektiv och vet inte vad den ena myran gör som den andra inte kan. Det är bättre att lita på myrornas egna initiativ. De kan bygga stacken utan mig. Jag behövs inte alls mer än som en vanlig myra som tar ett strå i taget.

Det måste finnas en högre kraft än min som ser till att myrorna fungerar. Skönt att slippa vara myrornas first lady och kunna slappna av och tänka: Det som sker det sker.