Enkla regler - för enkla kanske
När jag drack varje dag och funderade på att sluta, fick jag banka in det här i min skalle:
• Du kan inte dricka någonting med alkohol, du kan inte ens smutta på ett glas.
• Du kan aldrig mer dricka normalt. Du är alkoholist och du kan inte dricka. Du är allergisk mot alkohol.
• Ta aldrig det första glaset, för en alkoholist kan inte sluta dricka!
Det är så enkelt som så. Det är kanske för enkelt. Därför fortsätter vi att dricka fast vi blir sjuka av det. Vi alkoholister är inte mer korkade än andra. Vi har inte svårt för att fatta. Men vi värjer oss för de enkla regler som är vägen till nykterhet. Vi klamrar oss fast i det längsta vid idén att vi nog kan dricka ”lite grann”
Alkoholen är listig, falsk och stark. Suget kan bli övermäktigt och komma som ett slag. Mitt i nykterheten kan suget komma häftigt och våldsamt. Därför måste jag som alkoholist alltid vara på min vakt. Jag blir aldrig frisk - sjukdomen finns kvar i kroppen och väcks till liv direkt om jag får i mig alkohol. En lättöl kan stjälpa åratals nykterhet.
Jag måste glömma det där att dela en flaska gott vin med kärleken, ljus på bordet, god mat och bubblor i glaset. Det bara inte går. Vatten eller Cocacola får duga. Jag vet, det är inte riktigt samma fest, men vad är det för festligt med att fortsätta supa hela natten och somna dyngrak på soffan med kläderna på? Vad blev det då av romantiken? Fiasko. Bakfylla och spyor och kärleken har slagit igen dörren och blivit förbannad.
Hoppas det sitter kvar, det som jag har bankat in i skallen: Inte dricka första glaset, för jag är alkis och då blir det alltid flera glas, så många att jag inte ens kan räkna dem.
• Du kan inte dricka någonting med alkohol, du kan inte ens smutta på ett glas.
• Du kan aldrig mer dricka normalt. Du är alkoholist och du kan inte dricka. Du är allergisk mot alkohol.
• Ta aldrig det första glaset, för en alkoholist kan inte sluta dricka!
Det är så enkelt som så. Det är kanske för enkelt. Därför fortsätter vi att dricka fast vi blir sjuka av det. Vi alkoholister är inte mer korkade än andra. Vi har inte svårt för att fatta. Men vi värjer oss för de enkla regler som är vägen till nykterhet. Vi klamrar oss fast i det längsta vid idén att vi nog kan dricka ”lite grann”
Alkoholen är listig, falsk och stark. Suget kan bli övermäktigt och komma som ett slag. Mitt i nykterheten kan suget komma häftigt och våldsamt. Därför måste jag som alkoholist alltid vara på min vakt. Jag blir aldrig frisk - sjukdomen finns kvar i kroppen och väcks till liv direkt om jag får i mig alkohol. En lättöl kan stjälpa åratals nykterhet.
Jag måste glömma det där att dela en flaska gott vin med kärleken, ljus på bordet, god mat och bubblor i glaset. Det bara inte går. Vatten eller Cocacola får duga. Jag vet, det är inte riktigt samma fest, men vad är det för festligt med att fortsätta supa hela natten och somna dyngrak på soffan med kläderna på? Vad blev det då av romantiken? Fiasko. Bakfylla och spyor och kärleken har slagit igen dörren och blivit förbannad.
Hoppas det sitter kvar, det som jag har bankat in i skallen: Inte dricka första glaset, för jag är alkis och då blir det alltid flera glas, så många att jag inte ens kan räkna dem.
Kommentarer
Trackback