Dag läggs till dag...

Det är svårt att förstå den mekanism som styr drickandet - bara alkoholister vet egentligen hur alkoholism fungerar. Därför är det fullkomligt meningslöst att ge råd till folk som missbrukar. Det är att tala för döva öron. En rökare slutar inte röka för att någon annan ber om det. En alkoholist slutar inte dricka för att någon annan ber om det. Beslutet måste komma inifrån missbrukaren själv. Det är det som är kruxet.

Alkoholister vill inte alls sluta, särskilt inte i början av sin karriär. Då leker livet ganska bra och det finns fortfarande en smula glädje i flaskan. Sen - när det inte finns någon glädje kvar i buteljen utan bara ångest, sorg och ensamhet som en bitter bottensats - då kan alkoholisten själv komma till en önskan om att sluta dricka.

En alkoholist kan bara berätta för en annan om hur den själv kom till nykterhet. ”Så här gjorde jag” är en bra början. Sen bestämmer var och en om den vill följa exemplet eller om det är för tidigt. En del alkoholister har tusen liter brännvin framför sig resten av sitt liv. De får aldrig nog och blir aldrig nyktra. Så ser sanningen ut.

Varje försök en alkoholist gör för att bli nykter är en stor kamp. Uppehållet kanske inte blir så långvarigt, men en del säger att via återfall leder vägen till slut till obruten nykterhet. Ett återfall är en bitter förlust. Det är starkt att komma tillbaka efter det. Tjugofyra-timmars-regeln får komma till heders igen. Dag läggs till dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback