Landet utan alkohol
Vore det enkelt att sluta dricka skulle det inte finnas några alkoholister, vinodlingarna kunde läggas ner, Anitra Steen behövde inte ringa runt med sin söta dockröst och försvara monopolet, alla skulle vara hela, rena och lukta fräscht, ha gott om kärlek och vänner, staten måste hitta på något annat som drog in skatt, sjukhusen fick gott om plats när var fjärde sjukhussäng stod tom, allt vore frid och fröjd och alla kunde ta en sup till sillen och det räckte med det. För alla. Borta var ågren, bakfylla, ångest, fyllesnack, rattfylla, för tidig död - vilken idyll det skulle bli!
Skulle det? Antagligen inte. Alkoholen kommer alltid att ha sin plats i vår kultur. Ett alkoholfritt samhälle är en utopi och kommer aldrig att förverkligas. De som talar för det, talar mot bättre vetande. Vi får acceptera att alkoholen har sin plats, folk kommer att dricka fortsättningsvis också.
Alla yttre försök att dra ner folks alkoholkonsumtion har misslyckats. Svensson är inte dummare än att han tar fram hembränningsapparaten om det blir för snålt med brännvin. Folk fortsätter att dricka och en del kommer att dricka för mycket. Så har det alltid varit. Nykterhet är ett individuellt beslut och inget för myndigheterna.
Då kan man väl helt ge upp alla försök att bromsa utvecklingen? Knappast. Det är vuxenvärldens skyldighet att försöka få ungdomar att dricka mindre, att inte ge dem tillgång till sprit, få dem att skjuta upp det första glaset så länge som möjligt. Upplysa, berätta, förklara. Trots det kommer nya alkoholister att se dagens ljus. Varje årskull frambringar sin kvot av missbrukare.
Vuxna borde visa att nykterhet är en bra livsstil, måttlighet är måttet på alkoholkonsumtion. Guidningen in i vuxenvärlden går dock ofta via föräldrarnas eget drickande. Normen kan vara alkohol vid varje helg och kanske även i veckorna. Hur ska ungdomarna agera? Som de vuxna eller som de vuxnas dröm om hur ungdomar ska leva? Det finns en dråplig scen i Lars Molins film Badjävlar som visar två sällskap. Ett vuxet som har fest och där man raglar, lallar och hånglar. Ett ungdomsgäng som hänger på sina cyklar vid vägen och dricker öl.
Någon på vuxenfesten skriker att dom ska sluta dricka eller något ditåt. Som de gamla sjunga, kvittra de unga. De vuxnas dryckesvanor är kanske avgörande för hur ungdomar hanterar alkohol.
Ändå är alkoholism en individuell åkomma. En skola säger att den är ärftlig, andra tvivlar på det. Det går inte att skylla på andra att man själv inte kan hantera alkohol på ett vettigt sätt. Alkoholism är en sjukdom vars botande är i händerna på den sjuke själv. Vägen till nykterhet kan gå på olika sätt. Ett sätt är gemenskapen i AA och arbetet med AA:s program. Andra hittar medicinska botemedel. Hur än vägen till nykterhet slingrar sig måste den leda till total ärlighet visavi den egna sjukdomen.
Drömmen om ett samhälle utan alkoholproblem är just bara en dröm. En utopi.
Skulle det? Antagligen inte. Alkoholen kommer alltid att ha sin plats i vår kultur. Ett alkoholfritt samhälle är en utopi och kommer aldrig att förverkligas. De som talar för det, talar mot bättre vetande. Vi får acceptera att alkoholen har sin plats, folk kommer att dricka fortsättningsvis också.
Alla yttre försök att dra ner folks alkoholkonsumtion har misslyckats. Svensson är inte dummare än att han tar fram hembränningsapparaten om det blir för snålt med brännvin. Folk fortsätter att dricka och en del kommer att dricka för mycket. Så har det alltid varit. Nykterhet är ett individuellt beslut och inget för myndigheterna.
Då kan man väl helt ge upp alla försök att bromsa utvecklingen? Knappast. Det är vuxenvärldens skyldighet att försöka få ungdomar att dricka mindre, att inte ge dem tillgång till sprit, få dem att skjuta upp det första glaset så länge som möjligt. Upplysa, berätta, förklara. Trots det kommer nya alkoholister att se dagens ljus. Varje årskull frambringar sin kvot av missbrukare.
Vuxna borde visa att nykterhet är en bra livsstil, måttlighet är måttet på alkoholkonsumtion. Guidningen in i vuxenvärlden går dock ofta via föräldrarnas eget drickande. Normen kan vara alkohol vid varje helg och kanske även i veckorna. Hur ska ungdomarna agera? Som de vuxna eller som de vuxnas dröm om hur ungdomar ska leva? Det finns en dråplig scen i Lars Molins film Badjävlar som visar två sällskap. Ett vuxet som har fest och där man raglar, lallar och hånglar. Ett ungdomsgäng som hänger på sina cyklar vid vägen och dricker öl.
Någon på vuxenfesten skriker att dom ska sluta dricka eller något ditåt. Som de gamla sjunga, kvittra de unga. De vuxnas dryckesvanor är kanske avgörande för hur ungdomar hanterar alkohol.
Ändå är alkoholism en individuell åkomma. En skola säger att den är ärftlig, andra tvivlar på det. Det går inte att skylla på andra att man själv inte kan hantera alkohol på ett vettigt sätt. Alkoholism är en sjukdom vars botande är i händerna på den sjuke själv. Vägen till nykterhet kan gå på olika sätt. Ett sätt är gemenskapen i AA och arbetet med AA:s program. Andra hittar medicinska botemedel. Hur än vägen till nykterhet slingrar sig måste den leda till total ärlighet visavi den egna sjukdomen.
Drömmen om ett samhälle utan alkoholproblem är just bara en dröm. En utopi.
Kommentarer
Trackback