Jag kunde inte sluta — del II
Tidvis lyckades jag hålla nere min vinkonsumtion, men jag gjorde inga helhjärtade försök att bli helt nykter. Jag var helt medveten om andras alltför höga konsumtion, men jag räknades absolut inte in i den skaran. Snart hade jag glömt och började dricka igen och det underliga var att då drack jag om möjligt ännu mer än innan. Inget konstigt alls, alkoholism är en sjukdom som kräver mer och mer ”botemedel". Den flaskan som jag brukade dricka hälften av på kvällen, blev snart en helflaska, sen en helflaska och ett par glas av en annan vinflaska, bag-in-box gjorde att jag inte kunde hålla någon uppsikt alls på mängden och det blev en okontrollerad dos. En box brukade räcka två dagar och det är motsvarande fyra flaskor vin i en sådan förpackning.
Nu drack jag inte bara vin. Jag ”spädde på” med annan alkohol också. Jag hade tidigare kunnat ha sprit hemma i skåpen utan att röra den, det smakade mig inte, jag drack mitt vin och var nöjd med det. Men det ändrades.
Jag behövde mer och mer alkohol för att bli nöjd. Jag gled sakta mot ett förödande missbruk. Alla varningsklockor dongade för fullt, men jag var döv. Jag drack i smyg för mig själv, jag gjorde inte mycket väsen av mig, satt i mitt arbetsrum och tutade eller i soffan framför teven där jag i skymningen diskret hällde upp det ena glaset efter det andra. Sen jag slutade dricka ser jag mindre och mindre på teve, mitt tv-tittande var till stor del ett svepskäl för att kunna dricka ostört och slutligen somna i soffan. Vilken tillvaro!
Numera tänker jag när Rapport börjar: Nu korkar svenska folket upp, nu sitter många där med en ölburk i näven eller ett glas vin. Ostbågar och chips därtill. Men varför ska man dricka framför teven? Tiden rinner iväg i halvskymning, andra bestämmer vad man ska skratta åt eller uppröras över, det är många meningslösa halvtimmar som rinner bort i takt med att innehållet i flaskan minskar.
Nu drack jag inte bara vin. Jag ”spädde på” med annan alkohol också. Jag hade tidigare kunnat ha sprit hemma i skåpen utan att röra den, det smakade mig inte, jag drack mitt vin och var nöjd med det. Men det ändrades.
Jag behövde mer och mer alkohol för att bli nöjd. Jag gled sakta mot ett förödande missbruk. Alla varningsklockor dongade för fullt, men jag var döv. Jag drack i smyg för mig själv, jag gjorde inte mycket väsen av mig, satt i mitt arbetsrum och tutade eller i soffan framför teven där jag i skymningen diskret hällde upp det ena glaset efter det andra. Sen jag slutade dricka ser jag mindre och mindre på teve, mitt tv-tittande var till stor del ett svepskäl för att kunna dricka ostört och slutligen somna i soffan. Vilken tillvaro!
Numera tänker jag när Rapport börjar: Nu korkar svenska folket upp, nu sitter många där med en ölburk i näven eller ett glas vin. Ostbågar och chips därtill. Men varför ska man dricka framför teven? Tiden rinner iväg i halvskymning, andra bestämmer vad man ska skratta åt eller uppröras över, det är många meningslösa halvtimmar som rinner bort i takt med att innehållet i flaskan minskar.
Kommentarer
Trackback
