En seglivad idé
Skillnaden mellan en alkoholist och en festdrickare består mest av att alkoholisten inte kan sluta dricka dagen efter festen. Den personen måste dricka varje dag eller så gott som varje dag för att slippa känna rastlöshet och sug. Det finns ingen botten i en alkoholist.
Effekten av alkohol är densamma vare sig man är alkoholist eller inte. Den som dricker blir berusad och beter sig annorlunda, ibland yttrar det sig i våldsamhet, slagsmål, gräl, elakhet, olyckor. Alkoholen har inte en smickrande effekt på någon om den intas i stora mängder. Det spelar ingen roll om fyllan bygger på T-sprit eller Chivas Regal, effekten är lika efter en stunds idogt drickande. Vettet försvinner i rask takt, fina maner likaså, uppfostran, moral, heder - allt fladdrar löst i spritångorna.
Det är alltså en farlig drog som vi inhandlar på Systemet. Dricker man blir man påverkad, det finns inget vaccin mot det. Man kan "tåla" sprit i olika grad, men med tillräckligt mycket under västen ramlar också en VD eller toppolitiker omkull i rännstenen. Några av tidens kändisfyllor är exempel på det. Vettet och försiktigheten försvinner, som sagt.
De flesta har lärt sig sin gräns. Kanske genom en ungdomsfylla som gick riktigt snett. Det finns lite vett kvar hos festdrickaren som inte är alkoholist, någon slags spärr som säger till att nu räcker det. Den spärren finns inte hos en alkoholist. Där är törsten omättlig. Alla erfarenheter borde varna "nu räcker det", men det hörs inga signaler hos en alkoholist. Där är kanske först medvetslösheten stoppsignal.
Ändå har många alkoholister en idé att de en dag kan dricka som en vanlig person, dvs dricka måttligt, sluta i tid, gå hem medan benen bär och inte dricka dagen därpå. Den idén är seglivad och många har drömmen om att de ska lära sig att dricka normalt. De tror sig vara undantag, den där endaste alkoholisten som kan ta ett glas och sen sluta. Många gör misstaget att försöka börja dricka igen. Tar ett återfall, som det heter.
Det är dömt att misslyckas! Det är slut med sällskapsdrickandet för evigt. Jag gjorde misstaget innan jag hade lärt mig att man måste vara omutligt ärlig och totalt nykter. Jag inbillade mig att jag kunde dricka lite grand, ett glas vin bara eller cider. Visst, det såg ut att gå bra. Jamen då så! Nästa gång blev det lite mer vin och sen var karusellen i gång. Då blev det ännu mer alkohol. Jag hade ett par dagars mjukstart, sen rann vinfloden igen. Och allt blev värre och värre i snabb takt.
I självhjälpsprogram får man lära sig att aldrig ta det första glaset. Klok lärdom. För en alkoholist kan inte nöja sig med det första glaset, det blir fler och fler. Det är en praktisk och fysisk regel. Jag får inte sträcka ut min hand till det första glaset! Enkelt? Ja, men svårt.
Hemligheten med nykterhet ligger där. Ta aldrig det första glaset!
Effekten av alkohol är densamma vare sig man är alkoholist eller inte. Den som dricker blir berusad och beter sig annorlunda, ibland yttrar det sig i våldsamhet, slagsmål, gräl, elakhet, olyckor. Alkoholen har inte en smickrande effekt på någon om den intas i stora mängder. Det spelar ingen roll om fyllan bygger på T-sprit eller Chivas Regal, effekten är lika efter en stunds idogt drickande. Vettet försvinner i rask takt, fina maner likaså, uppfostran, moral, heder - allt fladdrar löst i spritångorna.
Det är alltså en farlig drog som vi inhandlar på Systemet. Dricker man blir man påverkad, det finns inget vaccin mot det. Man kan "tåla" sprit i olika grad, men med tillräckligt mycket under västen ramlar också en VD eller toppolitiker omkull i rännstenen. Några av tidens kändisfyllor är exempel på det. Vettet och försiktigheten försvinner, som sagt.
De flesta har lärt sig sin gräns. Kanske genom en ungdomsfylla som gick riktigt snett. Det finns lite vett kvar hos festdrickaren som inte är alkoholist, någon slags spärr som säger till att nu räcker det. Den spärren finns inte hos en alkoholist. Där är törsten omättlig. Alla erfarenheter borde varna "nu räcker det", men det hörs inga signaler hos en alkoholist. Där är kanske först medvetslösheten stoppsignal.
Ändå har många alkoholister en idé att de en dag kan dricka som en vanlig person, dvs dricka måttligt, sluta i tid, gå hem medan benen bär och inte dricka dagen därpå. Den idén är seglivad och många har drömmen om att de ska lära sig att dricka normalt. De tror sig vara undantag, den där endaste alkoholisten som kan ta ett glas och sen sluta. Många gör misstaget att försöka börja dricka igen. Tar ett återfall, som det heter.
Det är dömt att misslyckas! Det är slut med sällskapsdrickandet för evigt. Jag gjorde misstaget innan jag hade lärt mig att man måste vara omutligt ärlig och totalt nykter. Jag inbillade mig att jag kunde dricka lite grand, ett glas vin bara eller cider. Visst, det såg ut att gå bra. Jamen då så! Nästa gång blev det lite mer vin och sen var karusellen i gång. Då blev det ännu mer alkohol. Jag hade ett par dagars mjukstart, sen rann vinfloden igen. Och allt blev värre och värre i snabb takt.
I självhjälpsprogram får man lära sig att aldrig ta det första glaset. Klok lärdom. För en alkoholist kan inte nöja sig med det första glaset, det blir fler och fler. Det är en praktisk och fysisk regel. Jag får inte sträcka ut min hand till det första glaset! Enkelt? Ja, men svårt.
Hemligheten med nykterhet ligger där. Ta aldrig det första glaset!
Kommentarer
Postat av: marita
Precis det du skriver om sa jag till min bror igår kväll. Han har inte insett att man ska säga nej till första glaset och göra vad man kan för att hålla sig borta från frestelsen. Han söker upp alkoholen själv och säger att han inte har nåt val. Jag håller inte med honom. Alla har ett val tycker jag!
Tack för att du skriver så tänkvärda ovh bra saker.
Postat av: Torrdockan
Ja alla har ett val. En del väljer att dricka. Alternativet att vara nykter verkar kanske inte så roligt eller nödvändigt ibland. Men alla har ett val, det måste grundas inuti en själv för att kunna förverkligas.
Tack för din kommentar.
Trackback