Ur en träls memoarer
Jag var en slav, en träl. Jag hade ingen egen vilja. Det låg ett ok på mina axlar och tyngden som böjde min nacke var alkohol, skam, skuld och ånger. Aldrig var det mer tydligt än när jag var i Helsingborg. Jag hade många anledningar att resa dit både i jobbet och privat. Och den viktigaste anledningen (men den kom aldrig riktigt upp i dagsljuset) var att från Helsingborg turar man till Danmark för att köpa billigare öl och sprit. Det går en sundsbuss från hamnen var tjugonde minut och det är fullt legitimt för svenskar att resa över och lasta kärrorna fulla med det danska ölet, den kryddiga jubileumsakvaviten, körsbärsvin med mera. Och tjäna en hacka på att det är billigare i Danmark.
Ingen höjer på ögonbrynen när svenskarna kommer dragande med jättelass och lastar sina bilar fulla. Om samma person skulle gå till Systemet och köpa samma mängd borde åtminstone någon höja ögonbrynen en smula. Men i Danmark kan man handla - och nu har det blivit ännu mer fördelaktigt. Det går en ständig ström av kärror från båten till kajen, varje vardag, var tjugonde minut så länge butikerna på andra sidan sundet är öppna. Att tura är en självklarhet, en rättighet och på färden är det trevligt att äta smørrebrød med pillede rejer och dricka en grøn därtill.
En lyckad dag för mig i Helsingborg var en dag då jag hann med tre turer. Jag släpade och drog, jag lurade mig själv med att jag "tjänade" på inköpen. En alkoholist kan aldrig tjäna på ett köp av alkohol. En alkoholist dricker så länge det finns något kvar, så länge det finns en flaska i förrådet. Ju mer man köper, desto mer dricker man. Vem blir lurad? Vem tjänar på affären?
Den här gången var den första av alla besök i staden då jag inte reste över Sundet. Jag såg båtarna gå, jag såg människorna köa och släpa sina kärror, men jag var fri. Slaven var befriad. Mitt ok var borta, fotbojan bortkopplad, tvånget kändes inte. Det kändes underbart, jag upptäckte inte förrän efter flera dagar att jag inte tänkt tanken att tura. Det kändes som en självklarhet att vara nykter.
Då är det dags för varningssignaler! Jag som är alkoholist får inte bli övermodig och tro att nu är det över, "jag är botad". En alkoholist blir aldrig botad! Det var bäst för mig att försöka komma ner på jorden och påminna mig hur mitt övermod stjälper och förstör. För att jag skulle bli mer ödmjuk, viskade en röst i mitt öra när jag satt ensam hos Rut på Skäret och åt en sallad att "nu är det ingen som vet", du känner ingen här, det kommer inte att märkas om du tar ett glas vin, tänk så trevligt det vore med kallt vitt vin. Bara ett glas!
Så lätt kan det vara! Så nära är det första glaset, det man inte ska ta! Jag övervann frestelsen, tanken fanns bara en nanosekund i hjärnan, jag beställde glass med jordgubbar och en flaska Ramlösa med citron till! Jag gick inte in under oket, jag blev inte träl igen, jag fortsatte som en fri människa och kunde gå med rak rygg och se folk i ögonen. Friheten är värdefull, frihet är det bästa ting...
Ingen höjer på ögonbrynen när svenskarna kommer dragande med jättelass och lastar sina bilar fulla. Om samma person skulle gå till Systemet och köpa samma mängd borde åtminstone någon höja ögonbrynen en smula. Men i Danmark kan man handla - och nu har det blivit ännu mer fördelaktigt. Det går en ständig ström av kärror från båten till kajen, varje vardag, var tjugonde minut så länge butikerna på andra sidan sundet är öppna. Att tura är en självklarhet, en rättighet och på färden är det trevligt att äta smørrebrød med pillede rejer och dricka en grøn därtill.
En lyckad dag för mig i Helsingborg var en dag då jag hann med tre turer. Jag släpade och drog, jag lurade mig själv med att jag "tjänade" på inköpen. En alkoholist kan aldrig tjäna på ett köp av alkohol. En alkoholist dricker så länge det finns något kvar, så länge det finns en flaska i förrådet. Ju mer man köper, desto mer dricker man. Vem blir lurad? Vem tjänar på affären?
Den här gången var den första av alla besök i staden då jag inte reste över Sundet. Jag såg båtarna gå, jag såg människorna köa och släpa sina kärror, men jag var fri. Slaven var befriad. Mitt ok var borta, fotbojan bortkopplad, tvånget kändes inte. Det kändes underbart, jag upptäckte inte förrän efter flera dagar att jag inte tänkt tanken att tura. Det kändes som en självklarhet att vara nykter.
Då är det dags för varningssignaler! Jag som är alkoholist får inte bli övermodig och tro att nu är det över, "jag är botad". En alkoholist blir aldrig botad! Det var bäst för mig att försöka komma ner på jorden och påminna mig hur mitt övermod stjälper och förstör. För att jag skulle bli mer ödmjuk, viskade en röst i mitt öra när jag satt ensam hos Rut på Skäret och åt en sallad att "nu är det ingen som vet", du känner ingen här, det kommer inte att märkas om du tar ett glas vin, tänk så trevligt det vore med kallt vitt vin. Bara ett glas!
Så lätt kan det vara! Så nära är det första glaset, det man inte ska ta! Jag övervann frestelsen, tanken fanns bara en nanosekund i hjärnan, jag beställde glass med jordgubbar och en flaska Ramlösa med citron till! Jag gick inte in under oket, jag blev inte träl igen, jag fortsatte som en fri människa och kunde gå med rak rygg och se folk i ögonen. Friheten är värdefull, frihet är det bästa ting...
Kommentarer
Trackback