© Torrdockan

Det är lätt att inbilla sig att bara för att någon har längre nykterhet än jag själv, så är den personen bättre, starkare, klokare - vad du vill! Så är det inte. Nykterhet kan inte mätas i tid på det sättet. Att någon gör det (som jag gjorde i förra inlägget) är inte för att jämföra eller göra sig märkvärdig. Det är ett enkelt konstaterande som är roligt enbart för mig och definitivt inte någon tävling. Då skulle alla nynyktra fällas till jorden av modlöshet när de träffar folket som har femton, tjugo års nykterhet eller mer.

Det är var dags nykterhet som räknas. Alla startar vi på dag 1 på något sätt. Alla har sina 24 timmar framför sig. Sen hur många man har bakom sig är en privatsak egentligen. Se det som en privat uträkning och inte som skryt, tack!

Tiden är viktig på annat sätt. Jag upptäcker alltefter som tiden går i nykterhet att jag förändras, jag var inte frisk direkt efter några veckor, inte efter några månader. Jag var nykter, men jag var inte frisk. Jag hade kvar många av mina dåliga vanor och sidor, jag betedde mig långt ifrån ett nyktert ideal. Allt det där lämnade jag endast gradvis bakom mig. Jag tycker själv att jag behövde ett helt år för att återgå till ett någorlunda normalt beteende och sinnsestillstånd.

Nu är jag inne på mitt andra år. Jag förändras fortfarande - tiden hjälper mig bara genom att ticka vidare. Jag vet inte vilka processer det är som arbetar inom mig, men jag känner dag för dag att jag blir stabilare och mer harmonisk. Jag är inte så lättirriterad längre, inte så ivrig och dramatisk. Bagateller är just bagateller och inte något som jag behöver reta mig på. Jag behöver inte förändra världen, jag behöver inte vara perfekt, jag behöver inte deltaga i varje detalj varken på jobbet eller hemma. Jag kan lägga av storpolitiken, inrikesdebatten, jag kan avstå från att kasta mig in i meningslösa diskussioner för att hävda min åsikt. Jag har ingenting att tillägga i frågor där allt är sagt. Jag tror inte längre att jag kan tillföra något oumbärligt argument. Jag har frid i sinnet.

Tiden är viktig men inte avgörande. Den som kämpat med sin alkoholism och är inne på sin tredje dag eller tredje vecka har samma kamp och samma framgång som vi alla. Det kommer alltid att finnas människor som varit nyktra mycket längre än jag. Min uppgift är att gå i deras upptrampade spår. Nykterhet är inget hundrameterslopp med tidtagning, det är ett evigt maraton.