Sen då?
OK, men vad ska jag göra sen då? Finns det något liv efter det här? Klart det finns, det finns ett nyktert liv. Ett värdigt liv, ett bra liv. Det kan ta en tid innan en alkoholist märker några effekter av sin nykterhet. Ingen kan sluta på måndagen och vara frisk på tisdagen. Så enkelt är det inte, för då skulle inte alkohol vara en farlig drog och ingen skulle vara alkoholist.
Det låter enkelt att ställa ifrån sig flaskan och sen aldrig dricka mer. Stopp, det är inte så det går till. Det krävs mycket mer, dagliga beslut till exempel. Om jag ska kunna hålla mig nykter måste jag arbeta med mig själv, så att jag inte är likadan som när jag drack. Jag måste försöka ändra mitt tänkande och mitt beteende från stort till smått. Bryta rutiner, tänkesätt, gamla vanor som ledde till att jag drack. Gör jag inte det, är jag strax vid flaskan igen. Jag kanske måste bryta en del relationer som inte var bra för mig. Många relationer har redan upphört för att jag drack för mycket.
Trycket från omgivningen måste lätta. Både trycket att sluta dricka och trycket att dricka. Jag måste hitta någon att prata med. Att snacka med en som kan hantera alkohol är inte särskilt givande för en missbrukare. Det får vänta. Att snacka med en alkis som är aktiv är helt meningslöst och det samtalet slutar bara på krogen i fylla och gråtmilda ömhetsbetygelser om evig vänskap och annat dödslöjligt trams som fulla människor kan dra till. Den aktiva alkoholisten vill inte att du ska sluta, det är ledsamt med en suparkompis mindre. Han får dåligt samvete om du slutar. Alltså bjuder han gärna på ett glas.
De enda jag kan prata med som kommer att förstå är andra alkoholister som har en stabil nykterhet. Där finns förståelsen och kunskapen. Där möter jag inga förebråelser och amatörteorier om min alkoholhantering, jag får inga anklagelser och suckar. Jag möter någon som lyssnar. Inte någon som talar om hur jag ska göra. Det har alla gjort förut, mamma och pappa, äldre syskon, lärare, chefer, sambosar och kompisar. Alla vet bättre än jag vad jag ska göra.
En nykter alkoholist kan tala om för mig hur han eller hon har gjort - inte hur jag ska göra. Vill jag följa den modellen kan jag göra det. Om jag inte gillar receptet som leder till stadigvarande nykterhet, kan jag strunta i det och fortsätta supa skallen av mig. Om jag har något vett kvar sedan kan jag återvända och fundera på om det inte var ett bra recept i alla fall. För min väg var inte så lyckad har det visat sig så många gånger att jag egentligen inte behöver fler bevis.
Jaha, så kan jag börja. Lyssna på andra för omväxlings skull. Jag kanske har varit en typisk världsförbättrare, en som visste hur allt skulle göras för att bli perfekt. Behövt totalkoll för att känna lugn. Nu kan jag lyssna på andra ett tag. Det är experter som talar på självhjälpsgruppernas möten. Efter många års hårt supande vet folket vad de snackar om i sin omutliga ärlighet och sin nykterhet. Det är ingen där som yrar om "dålig karaktär" och liknande besserwisseri. En nykter alkoholist vet vad det handlar om, kan ge vägledning genom ett program som ska leda till nykterhet. Men jag måste själv ta beslutet, själv bestämma, själv ta mig till möten, undvika Systemet, dra mig bort från suparkompisarna, göra en självrannsakan för att upptäcka vilka fällor och fallgropar just min vardag innehåller.
Jag måste lära mig tänka på ett annat sätt, rannsaka mig själv och inte bli rädd för vad jag upptäcker. Om jag fuskar och slarvar, gör det enkelt för mig och tror att jag kan lära mig att dricka lite, lite grand är jag snart tillbaka i mitt alkoholistiska beteendet. Det är aldrig långt till flaskan för en alkoholist. Så ensam som jag var när jag drack blir jag aldrig som nykter i gemenskapen med andra nyktra alkoholister.
Det låter enkelt att ställa ifrån sig flaskan och sen aldrig dricka mer. Stopp, det är inte så det går till. Det krävs mycket mer, dagliga beslut till exempel. Om jag ska kunna hålla mig nykter måste jag arbeta med mig själv, så att jag inte är likadan som när jag drack. Jag måste försöka ändra mitt tänkande och mitt beteende från stort till smått. Bryta rutiner, tänkesätt, gamla vanor som ledde till att jag drack. Gör jag inte det, är jag strax vid flaskan igen. Jag kanske måste bryta en del relationer som inte var bra för mig. Många relationer har redan upphört för att jag drack för mycket.
Trycket från omgivningen måste lätta. Både trycket att sluta dricka och trycket att dricka. Jag måste hitta någon att prata med. Att snacka med en som kan hantera alkohol är inte särskilt givande för en missbrukare. Det får vänta. Att snacka med en alkis som är aktiv är helt meningslöst och det samtalet slutar bara på krogen i fylla och gråtmilda ömhetsbetygelser om evig vänskap och annat dödslöjligt trams som fulla människor kan dra till. Den aktiva alkoholisten vill inte att du ska sluta, det är ledsamt med en suparkompis mindre. Han får dåligt samvete om du slutar. Alltså bjuder han gärna på ett glas.
De enda jag kan prata med som kommer att förstå är andra alkoholister som har en stabil nykterhet. Där finns förståelsen och kunskapen. Där möter jag inga förebråelser och amatörteorier om min alkoholhantering, jag får inga anklagelser och suckar. Jag möter någon som lyssnar. Inte någon som talar om hur jag ska göra. Det har alla gjort förut, mamma och pappa, äldre syskon, lärare, chefer, sambosar och kompisar. Alla vet bättre än jag vad jag ska göra.
En nykter alkoholist kan tala om för mig hur han eller hon har gjort - inte hur jag ska göra. Vill jag följa den modellen kan jag göra det. Om jag inte gillar receptet som leder till stadigvarande nykterhet, kan jag strunta i det och fortsätta supa skallen av mig. Om jag har något vett kvar sedan kan jag återvända och fundera på om det inte var ett bra recept i alla fall. För min väg var inte så lyckad har det visat sig så många gånger att jag egentligen inte behöver fler bevis.
Jaha, så kan jag börja. Lyssna på andra för omväxlings skull. Jag kanske har varit en typisk världsförbättrare, en som visste hur allt skulle göras för att bli perfekt. Behövt totalkoll för att känna lugn. Nu kan jag lyssna på andra ett tag. Det är experter som talar på självhjälpsgruppernas möten. Efter många års hårt supande vet folket vad de snackar om i sin omutliga ärlighet och sin nykterhet. Det är ingen där som yrar om "dålig karaktär" och liknande besserwisseri. En nykter alkoholist vet vad det handlar om, kan ge vägledning genom ett program som ska leda till nykterhet. Men jag måste själv ta beslutet, själv bestämma, själv ta mig till möten, undvika Systemet, dra mig bort från suparkompisarna, göra en självrannsakan för att upptäcka vilka fällor och fallgropar just min vardag innehåller.
Jag måste lära mig tänka på ett annat sätt, rannsaka mig själv och inte bli rädd för vad jag upptäcker. Om jag fuskar och slarvar, gör det enkelt för mig och tror att jag kan lära mig att dricka lite, lite grand är jag snart tillbaka i mitt alkoholistiska beteendet. Det är aldrig långt till flaskan för en alkoholist. Så ensam som jag var när jag drack blir jag aldrig som nykter i gemenskapen med andra nyktra alkoholister.
Kommentarer
Trackback