Den svåra sanningen
Det allra svåraste för en alkoholist är att erkänna sitt beroende. Alkoholism kallas ibland för förnekelsens sjukdom eftersom så många inte erkänner att de har alkoholproblem. Det är som om det i sjukdomen är inbyggt självbedrägeri. "Andra är alkoholister, men inte jag." Det är en seg inställning, svår att få bort och det krävs mycket för att en alkoholist ska svälja stoltheten och erkänna: Ja, jag är alkoholist.
De flesta alkoholister tror att de en dag ska kunna dricka som andra. De vill ha tillbaka den första tiden med alkohol, då det var roligt och fest och kroppen och sinnet fungerade. Det är en omöjlighet. En alkoholist kan inte dricka. Efter också en lång tids uppehåll, slår alkoholen till med fruktansvärd kraft. En nykter alkoholist som tar ett återfall är blixtsnabbt tillbaka på ruta ett. Det finns ingen "tillvänjningstid". En alkoholist kan aldrig, aldrig återta kontrollen över sitt drickande. Det är en total villfarelse och inte värt ett försök, för det kommer att sluta i katastrof.
Alkoholen är ett djävulskt gift, den ger inte bara kroppsliga skador utan värre: Den ger personlighetsförändring på sikt. Sinnet förändras, ångest och aggressivitet kommer nära ytan hos den som dricker och det vidriga är att botemedlet alkohol samtidigt är giftet. Ångesten kan dämpas med alkohol, men bara till en viss gräns, sen tar alkoholen hämnd och skapar mer ångest. Det är sannerligen en ond cirkel.
Alkoholisten som har sett sanningen om sig själv står i början av ett nytt liv. Det går inte lika lätt att lura sig själv längre. De gamla lögnerna: Jag kan sluta när jag vill och Jag har inte alkoholproblem klingar falska, sanningen börjar tränga in i alkoholistens medvetande. Men en alkoholist vill inte lyssna, den vill fortsätta sin tillvaro som förut. Den vill kanske bara göra ett kort uppehåll på en vecka eller så. Vita veckor låter bekvämt och bra. Säkert en bra metod för den som inte är alkoholist, men för en som är missbrukare är det inte tillräckligt. Det är ingen vit vecka som gäller, det är ett vitt liv!
Ett sådant löfte kan ingen ge. Det är därför 24-timmarsregeln är så trösterik. Ett vitt dygn i taget. Det kan alla klara. Mer behöver man inte bestämma. En dag i taget. Vem som helst kan ställa sig framför spegeln på morgonen och säga rakt in i sina egna ögon: Jag är alkoholist. Jag ska vara nykter i dag. Ett dygns nykterhet, sen får jag se.
De flesta alkoholister tror att de en dag ska kunna dricka som andra. De vill ha tillbaka den första tiden med alkohol, då det var roligt och fest och kroppen och sinnet fungerade. Det är en omöjlighet. En alkoholist kan inte dricka. Efter också en lång tids uppehåll, slår alkoholen till med fruktansvärd kraft. En nykter alkoholist som tar ett återfall är blixtsnabbt tillbaka på ruta ett. Det finns ingen "tillvänjningstid". En alkoholist kan aldrig, aldrig återta kontrollen över sitt drickande. Det är en total villfarelse och inte värt ett försök, för det kommer att sluta i katastrof.
Alkoholen är ett djävulskt gift, den ger inte bara kroppsliga skador utan värre: Den ger personlighetsförändring på sikt. Sinnet förändras, ångest och aggressivitet kommer nära ytan hos den som dricker och det vidriga är att botemedlet alkohol samtidigt är giftet. Ångesten kan dämpas med alkohol, men bara till en viss gräns, sen tar alkoholen hämnd och skapar mer ångest. Det är sannerligen en ond cirkel.
Alkoholisten som har sett sanningen om sig själv står i början av ett nytt liv. Det går inte lika lätt att lura sig själv längre. De gamla lögnerna: Jag kan sluta när jag vill och Jag har inte alkoholproblem klingar falska, sanningen börjar tränga in i alkoholistens medvetande. Men en alkoholist vill inte lyssna, den vill fortsätta sin tillvaro som förut. Den vill kanske bara göra ett kort uppehåll på en vecka eller så. Vita veckor låter bekvämt och bra. Säkert en bra metod för den som inte är alkoholist, men för en som är missbrukare är det inte tillräckligt. Det är ingen vit vecka som gäller, det är ett vitt liv!
Ett sådant löfte kan ingen ge. Det är därför 24-timmarsregeln är så trösterik. Ett vitt dygn i taget. Det kan alla klara. Mer behöver man inte bestämma. En dag i taget. Vem som helst kan ställa sig framför spegeln på morgonen och säga rakt in i sina egna ögon: Jag är alkoholist. Jag ska vara nykter i dag. Ett dygns nykterhet, sen får jag se.
Kommentarer
Trackback