633 dagar, 15192 timmar...
...har jag varit nykter. Det är ungefär 90 veckor eller 1 år, 8 månader och 26 dagar. Ibland har mitt beslut om fortsatt nykterhet gällt bara en dag, ibland bara några timmar till. Ibland har jag tagit större bitar av tid. Min nykterhet har varit helt obruten. Bryter jag den slår räkneverket om till noll. Det betyder inte att allt är kört, men det är ett klart nederlag. Då måste jag bygga upp alltsammans från scratch och det är tufft.
Jag tar en nykter dag till. I kväll lägger jag mig nykter, i morgon vaknar jag nykter. Men 633 dagar är ingen garanti för evig nykterhet. Inte 10 000 dagar heller. Projektet blir aldrig färdigställt, jag kan aldrig lägga ifrån mig verktygen och intala mig att nu är jag botad, nu är jag frisk! Alkoholism är en kronisk sjukdom, obotlig. Det är inte så mycket att sörja över egentligen. Det positiva jag fick ut av alkohol är inaktuellt för länge, länge sen. Det blev bara elände och tristess och kaos till slut. Vem saknar elände, tristess och kaos?
Mitt inre har haft en läkeprocess den här tiden. Det finns fortfarande sår kvar och ärren kommer alltid att finnas. Men jag är lugnare nu, gladare, känner goda känslor, tänker goda tankar, är på väg att förlåta mig själv och att bli förlåten. Jag har inventerat mitt inre lager av egenskaper och fel, rättat till det jag har kunnat, startat om med nya tankar och nya infallsvinklar, sopat rent framför dörren så att säga.
Min livskvalitet blev bättre. Jag blev starkare. Jag upptäckte smärtsamma saker om mig själv. Jag fick också bevis för min egen styrka och mitt mod. 633 nyktra dagar har förändrat mig. Till det bättre.
PS En adress till tidräknare finns här.
Jag tar en nykter dag till. I kväll lägger jag mig nykter, i morgon vaknar jag nykter. Men 633 dagar är ingen garanti för evig nykterhet. Inte 10 000 dagar heller. Projektet blir aldrig färdigställt, jag kan aldrig lägga ifrån mig verktygen och intala mig att nu är jag botad, nu är jag frisk! Alkoholism är en kronisk sjukdom, obotlig. Det är inte så mycket att sörja över egentligen. Det positiva jag fick ut av alkohol är inaktuellt för länge, länge sen. Det blev bara elände och tristess och kaos till slut. Vem saknar elände, tristess och kaos?
Mitt inre har haft en läkeprocess den här tiden. Det finns fortfarande sår kvar och ärren kommer alltid att finnas. Men jag är lugnare nu, gladare, känner goda känslor, tänker goda tankar, är på väg att förlåta mig själv och att bli förlåten. Jag har inventerat mitt inre lager av egenskaper och fel, rättat till det jag har kunnat, startat om med nya tankar och nya infallsvinklar, sopat rent framför dörren så att säga.
Min livskvalitet blev bättre. Jag blev starkare. Jag upptäckte smärtsamma saker om mig själv. Jag fick också bevis för min egen styrka och mitt mod. 633 nyktra dagar har förändrat mig. Till det bättre.
PS En adress till tidräknare finns här.
Kommentarer
Trackback