Två cappricciosa och en karaff rött, tack!
Jag älskade att gå på pizzeria. Varje tillfälle kändes som en fest. Det var självklart att dricka vin, vad hade man annars på pizzerian att göra? Vi kallade det ”kontinentala vanor” när någon ifrågasatte saken.
Härligt att få in karaffvinet och börja skära av pizzan medan väninnan satt mitt emot och berättade om sina fynd på rean. Mums! Vinet tog snabbt slut för vi fungerade som kommunicerande kärl, delade rättvist intill sista droppen. Samtalsämnena var inte slut så vi måste ha en karaff rödtjut till. Vi hade samma enkla smak när det gällde rödvin. Inga årgångar, Husets blask dög eftersom det var det billigaste.
Pizzan hade bara några kanter kvar, vinet delades igen högtidligt och nu var vi inne på lite mer privata ämnen: man, kärlek, barn, andra väninnor osv. Framåtlutade anförtrodde vi varandra våra nederlag, tillkortakommanden, våra bekymmer och glädjeämnen. Skulle vi ha kaffe? Ja, men vi tar väl en karaff till först, eller hur? Absolut.
Vinet värmde, allting kändes en smula lättare. Att få guldkant på tillvaron så enkelt som med några glas billigt rödvin, det var oskyldigt, småtrevligt. Att en av väninnorna var alkoholist, fast inte visste det själv än, bekymrade naturligtvis inte. Sådana moln skymde inte solen. Vi drack kaffe, betalade och delade noga på notan, samlade ihop våra kassar och lämnade stället.
En karaff rött, tack! Var det så det började? Nej, det började långt, långt tidigare, men pizzerian flyttade ut mitt drickandet i offentlig miljö. Vem hade bästa husets? Pizzorna fanns överallt men nog var det trevligast på Piratens där Husets var någorlunda drickbart!
Ack du kära gamla pizza, med ditt ostdrypande överdrag! Du tillhör numera nostalgin, är en historisk bagatell. Så småningom behövde man inte ens beställa pizza, det gick att ta in en karaff ändå. Det var mera rakt på sak och en del väninnor hängde på trenden. Andra fortsatte med sina kaloririka pizzor eller bytte ut dem mot sallad eller kebab.
Jag skippade så småningom både pizzan och Husets, bar hem en dunk rödtjut till mig själv. Sen kunde jag anförtro tapeterna allt mina väninnor aldrig fick veta.
En trelitersdunk rött, tack!