© Torrdockan

Kan du inte dricka som normala människor, får ofta en alkoholist med sina våldsamma dryckesvanor höra. Vad är normalt drickande, frågar jag mig. Är det normalt att dricka sig aspackad på fotbollsläktaren och stå och vråla som en besatt, beväpna sig med tillhyggen och puckla på motståndarlagets supportrar?

Är det normalt att dricka sig berusad på krogen och gå hem till sängen med vem det vara månde? Är det normalt att åka på konferens och supa tillsammans med arbetskompisarna och sitta uppe på natten och gagga, sen rödögd och bakfull försöka koncentrera sig under morgondagens arbetspass?

Är det normalt att vingla hem från krogen stödd på en lika vinglig kompis, stanna och spy och sen vingla vidare? Är det normalt att supa skallen av sig under midsommarhelgen? Är det normalt att vara så full på sin studentfest att man inte vet var man hamnat när festen är över? Är det normalt att vakna utomhus i vargtimmen för att man ramlat omkull i parken på hemvägen?

Är det normalt att dricka hejdlöst under semestern, på resan till Åland eller Kanarieöarna? Är det normalt att vara full, bara man inte är fullblodsalkoholist? Nä.

Som nykter alkoholist är jag glad att slippa dricka - slippa fira helger och semestrar med mängder av alkohol, slippa sitta vid bordet och gagga med fyllon. Jag slipper! Jag är glad att inte dricka som en ”normal människa”, att inte dricka alls. 

Som nykter hör jag hur tramsigt fyllsnack låter, ser hur rufsiga och svettiga berusade människor är. Det där kunde vara jag, tänker jag. Så där måste jag ha låtit, ha sett ut.

Jag har inget tråkigt liv. Jag har ett nyktert liv. Det är som alla andra liv: bra ibland, dåligt ibland. Men jag firar inte glädjen med alkohol och jag dränker inte sorger och bekymmer med alkohol. Jag har ett vanligt liv, men ett nyktert liv och det är jag tacksam för varje dag.