Ska jag aldrig ha roligt mer?
Jag som drack och tyckte om att vara berusad blev förskräckt över tanken att inte mer dricka. Det vore hemskt, ett liv utan alkohol föreföll fattigt, trist, tråkigt. Så länge det verkligen var roligt att dricka fanns det ingen anledning att helt sluta. Jag borde kanske bara ha observerat mitt intag och dra ner lite. För den som inte fastnat i alkoholberoende är det ingen större ansträngning att avstå från några drinkar eller ett extra glas vin. Jag var inte mottaglig för några varningssignaler.
Jag ville ha roligt! Och jag kunde inte ha roligt utan alkohol, trodde jag. Jag ville vara med i svängen, jag ville leva ut, skratta, vara obekymrad och strunta i allt tråkigt.
Några frågor jag borde ställt till mig själv: Har jag roligt när jag dricker? Blir det mindre roliga konsekvenser? Har jag någonsin gjort något jag djupt ångrar efter att ha druckit? Har jag varit på fel plats efter att ha druckit? Mår jag bra dagen efter festen? Minns jag allt jag gjorde?
Beroende på mina svar borde jag ha ställt följdfrågan: Kan jag avstå från att dricka lika mycket nästa gång? Svar: Det kunde jag inte.
Trots alla varningsexempel på tråkiga konsekvenser fortsatte jag att dricka och då är man antingen alkoholist eller korkad. Observera ordet eller. En alkoholist är nämligen inte automatiskt korkad. Visserligen är det korkat att dricka för mycket, men en alkoholist är så illa tvungen att fortsätta dricka. Det är det som är alkoholism.
Oavsett hur klipska och framgångsrika en del alkoholister är, genomgår de en total personlighetsförändring när de dricker alkohol. Vid bardisken förvandlas de till ett skränigt pack och bär sig åt som busar och töntar. De tappar sin tjusiga image och rinner hem med slipsen på sned, fina skorna snedtrampade, makeupen flytande och kläderna i oordning. Och ibland kommer de inte ens hem till sin egen säng, för alkoholen löser upp alla moralregler och all anständighet.
På fyllan kan alla bära sig fullkomligt huvudlöst åt. En fylla kan avslutas precis hur som helst. Och en präktig fylla drabbar den som dricker för mycket och det gör ibland även ickealkoholister. En fylla blir inte bättre av att den som dricker säger: ”Jag är inte alkoholist”. Det är nästan ett ännu sämre försvar för att supa fritt och mycket.
Jag ville ha roligt! Och jag kunde inte ha roligt utan alkohol, trodde jag. Jag ville vara med i svängen, jag ville leva ut, skratta, vara obekymrad och strunta i allt tråkigt.
Några frågor jag borde ställt till mig själv: Har jag roligt när jag dricker? Blir det mindre roliga konsekvenser? Har jag någonsin gjort något jag djupt ångrar efter att ha druckit? Har jag varit på fel plats efter att ha druckit? Mår jag bra dagen efter festen? Minns jag allt jag gjorde?
Beroende på mina svar borde jag ha ställt följdfrågan: Kan jag avstå från att dricka lika mycket nästa gång? Svar: Det kunde jag inte.
Trots alla varningsexempel på tråkiga konsekvenser fortsatte jag att dricka och då är man antingen alkoholist eller korkad. Observera ordet eller. En alkoholist är nämligen inte automatiskt korkad. Visserligen är det korkat att dricka för mycket, men en alkoholist är så illa tvungen att fortsätta dricka. Det är det som är alkoholism.
Oavsett hur klipska och framgångsrika en del alkoholister är, genomgår de en total personlighetsförändring när de dricker alkohol. Vid bardisken förvandlas de till ett skränigt pack och bär sig åt som busar och töntar. De tappar sin tjusiga image och rinner hem med slipsen på sned, fina skorna snedtrampade, makeupen flytande och kläderna i oordning. Och ibland kommer de inte ens hem till sin egen säng, för alkoholen löser upp alla moralregler och all anständighet.
På fyllan kan alla bära sig fullkomligt huvudlöst åt. En fylla kan avslutas precis hur som helst. Och en präktig fylla drabbar den som dricker för mycket och det gör ibland även ickealkoholister. En fylla blir inte bättre av att den som dricker säger: ”Jag är inte alkoholist”. Det är nästan ett ännu sämre försvar för att supa fritt och mycket.
Kommentarer
Trackback