Röster och tankar om alkoholism
En ganska allmän uppfattning: Alkoholister är karaktärslösa individer, de saknar moral, de har inget ansvar och de är av en sämre sort. De saknar vilja att sluta med sitt drickande och de är slappa och asociala.
En annan ganska vanlig uppfattning: Alkoholister är såna som sitter på bänken. De som dricker hemma eller på fina krogar är inte alkoholister, oavsett hur mycket de dricker. Den som har en god social miljö är inte alkoholist.
En tredje uppfattning: Att alkoholism skulle vara en sjukdom är bara påhitt, för att alkisarna ska ha något att skylla på.
En fjärde: Unga människor kan inte vara alkoholister. De är för unga och de kommer att sluta dricka när de blivit äldre.
En idé om alkoholister: Hade de moral och vilja skulle de sluta.
En annan idé: En karl ska kunna ta sej en sup.
En till idé: Kvinnor som super är värre än manliga alkoholister.
En vanlig bön: Kan du inte sluta dricka så mycket? Du behöver väl inte dricka ur hela flaskan! Ta bara ett glas, vet ja.
Frågor på mobilen: Var är du? Svar: Hos en kompis.
Har du druckit? Svar: Ett par öl bara.
Kommer du hem snart? Svar: Ja.
Lovar du det? Svar: Jag stannar bara en halvtimme, sen åker jag hem. Jag lovar.
(Självklart kommer han inte hem som han lovar. Han är nämligen alkoholist och stannar hos kompisen så länge det finns något kvar att dricka.)
Ultimatum: Om du inte slutar supa går jag ifrån dig.
Vädjan: Om du älskade mig skulle du sluta dricka!
Tjat: Har du druckit nu igen? Hur mycket har du druckit? Är du full? Kan du inte sluta dricka! Jag är så trött på dig och ditt drickande. Det är inte normalt att dricka så mycket som du gör. Du måste söka hjälp för det där. Nej men, är du full igen? Kan du inte alls behärska dig. Du hade ju lovat.
Svar i telefon: Nejmen, älskade lillgubben, jag hade helt glömt att jag skulle hämta dig!
(Kanske jag kan ta bilen i alla fall, fast jag har tagit några glas...) Berit, kan du hämta ungen? Han står utanför idrottshallen och väntar. Jag har så förbannat ont i ryggen.
Stort.
Så sant så sant.
Jag lämnade honom och han träffade en ny inom två veckor. Det gjorde ont. "Du är hård, mamma", har min dotter sagt flera gånger. Den gången, då när jag gick, var den enda gången jag har tackat gud för att jag är hård - eller mer rätt, jag är brutalt uppriktig mot mig själv.
Jag önskar dig allt gott, mycket kärlek och styrka.