På andra sidan flaskan
Jag orkade inte dricka mer, jag ville sluta men kunde inte. När jag fick klart för mig att alkoholism är en sjukdom accepterade jag att lära mig hur man ska få bukt med den. Alkoholism är som andra svåra, dödliga sjukdomar - det är en lång tid för tillfrisknande (kanske livet ut), det är en lång konvalecenstid, det är ett hårt jobb att bli frisk.
På andra sidan flaskan finns ett bättre liv, en annan verklighet, där finns sinnesro, gemenskap, nykter glädje och livsbejakelse. På andra sidan flaskan kan jag göra upp med och bli kvitt min ångest, min vrede, oro, bitterhet, minnet av mina tillkortakommanden, mina misslyckanden. På andra sidan flaskan är verkligheten som vanligt, fylld av både glädje och bekymmer, men där kan jag hantera mitt liv på ett bättre sätt. Jag tar inte fel beslut lika fort och lätt, jag ger mig tid att tänka.
Jag tar en dag i taget. Jag gör det enkelt. Jag tar det viktigaste först. Jag tar det lugnt. Jag lever mitt liv och låter andra leva sitt. Jag går på AA så ofta jag kan och jag vet att det fungerar. Jag gör som de säger att jag ska göra och jag får trygghet. Dessutom dricker vi kaffe tillsammans och har roligt. Det är i AA som mina vänner finns numera. De andra sitter kvar på krogen till stängningsdags...