Nej tack, jag kör!

Nej tack, jag har bilen. En bra replik när man inte vill dricka, skyll på bilen. Det behövs inga andra förklaringar. Jag behöver inte berätta att jag inte tål alkohol, att jag är alkoholist. Det har ingen utom mina förtrogna med att göra. Egentligen behöver jag inte ens skylla på bilen, jag säger bara nej tack till dryckerna och ingen undrar särskilt över det. Någon kanske tittar till, men ingen ställer till något förhör. Jag accepteras som nykter, sen att jag inte har så roligt längre på fester med mycket alkohol, är en annan sak. Nu ser och hör jag hur det låter när folk är berusade och ju längre kvällen lider desto fullare blir folk och desto mer önskar jag mig bort därifrån.


En ensamhetskänsla kan smyga sig på, en saknad, för jag minns de glada festerna då det fortfarande var roligt att dricka och jag bara blev glad och rolig av vin och inte full och blarig med balansproblem och fåniga skratt. Numera har jag också andra vänner, sådana som inte heller dricker alkohol. Jag får många vänner i alla åldrar på AA och har faktiskt fler vänner och bekanta nu när jag är nykter alkoholist än jag hade när jag drack.


Sextontusen förare av motorfordon säger inte ”nej tack” till alkohol för att de tänker sätta sig bakom ratten. Varje dag! Det kör omkring 16 000 rattfyllerister dagligen i Sverige. Kanske ännu fler. Vad har gjort att det blivit vanligt att ta bilen efter några glas? Tappar jag helt omdömet när jag dricker. Antagligen. Eller är jag iskall inför andras och mitt eget liv.


På behandlingshemmet träffade jag många alkoholister som var där till följd av rattfylla. De hade fått välja mellan rehabilitering och straff, ibland väntade straffet t ex en tid med fotboja när de kom ut från behandlingshemmet. Naturligtvis hade de inte kört onyktra bara en gång, de ”åkte fast” en av många gånger och blev av med körkortet. 


Nej tack, jag kör! Tänk om de hade haft vett att säga det och inte satt sig bakom ratten. Mig veterligt hade ingen av dem vållat en allvarlig trafikolycka eller kört på någon, de hade fastnat i poliskontroller. Men de hade utsatt andra för dödlig fara och de hade riskerat sitt eget liv genom att inte säga ”Nej tack, jag ska köra bil!”




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback