Minnen från dimman II
En höstdag var jag ensam på landet. Mitt förråd av vin var slut och jag letade intensivt i huset efter en skvätt med något alkoholhaltigt. Suget kändes besvärande, jag var rastlös och förbannad. Ilsken rotade jag i skåp och förråd men huset var tomt på sprit. Jag var i skriande behov av en drink, ett glas öl eller vad som helst bara det innehöll alkohol. Förgäves. Det fanns inte en droppe i huset. Mitt humör sjönk till bottnen.
Skymningen föll, det gick ingen buss till stan så här sent och Systemet skulle vara stängt om jag tog mig dit. Pizzerian var stängd för säsongen, några grannar att låna vin av fanns inte. Jag var i djupaste nöd.
Den som nu förstår allvaret i denna situation, känner troligtvis problemet av egen erfarenhet. Ja, det är en pinsam situation. En rutinerad alkoholist hamnar sällan där, men ibland kan även den mest förslagne och beräknande alkis missa något.
Då, just då, när jag var nära vansinnets brant och tänkte börja ryta som ett skadskjutet lejon, slog blixten ner i min hjärna. Vi fick en flaska whisky i present i somras av ett par bekanta som kom för att äta lunch. Vart tog den vägen? Jag tog hand om den, säkert med en svag baktanke att innehållet skulle kunna gå vid sidan av den gemensamma alkoholfloden. Hm, ytterligare några funderingar och jag blev klar över var jag stoppat undan den. Längst inne på nedre hyllan i det stora antika skänkskåpet borde den välsignade flaskan stå. Så länge det fanns vin, drack jag inte annan alkohol på den tiden.
Med lättnad och triumf halade jag fram flaskan, kunde inte fort nog skruva av kapsylen och ta en klunk direkt ur flaskan. Så stark var min törst. Det kändes gudomligt. Hela mitt inre värmdes och läkte, kändes det som. Bekymmer och missmod poppade som såpbubblor - spriten gjorde mig lugn och jag var lycklig över att vara ensam om denna oskattbara dyrgrip.
Medan jag lyssnade på musik på stark volym tömde jag flaskan, glas efter glas. Jag såg till att jag stängde, släckte och röjde undan alla spår - tomglaset gömde jag i förrådet. Glaset med den sista whiskyn bar jag som en juvel i mina händer och sjönk ner i fåtöljen. Där vaknade jag i vargtimmen, frusen och packad.
Dagen därpå tog jag bussen till stan och handlade några vindunkar så att jag inte skulle uppleva samma tomhet och skriande sug en gång till. För säkerhets skull köpte jag också en flaska whisky som jag placerade där den tömda flaskan legat gömd.
