Minnen från dimman I
En sommar i tonåren hade jag jobb på en tullavdelning och satt och sorterade kort i bokstavsordning. Detta krävde inte särskilt stor intellektuell kapacitet och det passade utmärkt eftersom jag ägnade min tid åt de mest fantasirika framtidsdrömmar. Jag skulle bli ”upptäckt” en dag, bli berömd skådespelerska eller vad det var jag snodde ihop av drömstoff. Jag skulle givetvis gifta mig med en förmögen underbar man och sen leva lycklig resten av mitt liv.
Avdelningen firade något slags jubileum och skulle göra en båttur med middag. Min jämnåriga sommarkollega Inga-Britta och jag var fyllda av förväntan och snörde åt våra smala midjor ännu mer. Vi kråmade oss väldeliga bland de mer stabila damerna vars övervikt dompterades av diverse korsetter. Det serverades mat och dryck, underhållning med dans. Vi svängde om med gubbarna, Inga-Britta och jag, och vi tog gärna en paus i baren där utskänkningen var fri.
Först hade vi hängt med i dryckeslistan - från välkomstdrinken till avecen och det kändes lite yrt, men ingen fara! Så småningom tog den glada kvällen slut. Förståndiga äldre tjänstemän av båda könen hade avslutat sitt drickande i god tid för att ”inte göra bort sig”. Om de hade en kvarting på lut hemma eller ej, vet man inte, men de skildes åt anständigt och hedersamt och tackade på kajen för en utomordentligt lyckad kväll! Så uttryckte sig herr Kallberg bokstavligen.
Inga-Britta och jag skulle eskorteras i varsin taxi med varsin av de ganska påstrukna gubbarna, de som inte hade riktigt koll på läget men fortfarande anseendet i behåll. Herr Kallberg eskorterade mig till mitt hyresrum i förorten och skulle följa med in i porten ”för att se till att jag kom hem ordentligt.” Väl där - då hade han underligt nog skickat iväg taxin konstaterade jag i min lummighet - ryckte han tag i mig och pressade mig mot väggen, flåsade över mitt ansikte och dreglade kyssar över min mun, min hals, hela mitt ansikte. Han grävde med fingrarna i mitt hår och tryckte sitt underliv mot mitt. Jag spjärnade emot och eftersom jag alltid varit en ganska stark flicka som brutit arm med pappa på skoj, så fick jag bort den äckliga, spritdoftande gamla suputen från mig, vände på klacken och sprang uppför trapporna. Jag kunde höra honom svära därnere.
Herr Kallberg fick nattetid vandra omkring i en folktom förort före mobilernas tid och försöka få tag i en taxi för att åka hem till sin Hulda. Hans uppträdande mot mig efter den här natten var kallt avvisande, nonchalant och högdraget.
Jag stod flämtande uppe på mitt rum med äckelkänslor och skam. Jag kände mig besudlad. Jag duschade, tvättade håret, borstade tänderna och kröp ner i sängen. Det var min första upplevelse av att en berusad kvinna i vilken ålder som helst är fritt byte. Det är hennes fel om hon blir uppraggad, våldtagen, misshandlad. Hon har sig själv att skylla.
Sommaren blev smutsad av den där upplevelsen. Det kändes inte lika roligt att dagdrömma längre. Mot hösten slutade jag för att börja mina studier. Inga-Britta fick fast anställning. Vi träffades aldrig mer och jag såg herr Kallbergs dödsannons många, många år senare. I dödsrunan hedrades han som en oförvitlig, utomordentligt nitisk och plikttrogen tjänsteman.