Måste man sluta dricka?
Nej, absolut inte. Man måste inte sluta dricka. Ingen kan tvinga en till det. Har man druckit i många år och haft en ganska hög och jämn konsumtion, känns det kanske förfärligt att tänka tanken på ett nyktert liv. Så svårt, så trist, så meningslöst. Tja, då är det bara att fortsätta. Sköter man sig och inte slår partner och barn sönder och samman, spyr på värdfolkets äkta matta, kör rattfull och i fyllan ber chefen dra åt helvete, så kan det säkert gå bra att fortsätta. Ett tag till. Har man fortfarande trevligt av alkohol, bara blir glad och upprymd, aldrig blir för full och bär sig illa åt, sköter sitt sociala liv osv, så kan man fortsätta dricka utan att det skadar någon. Utom en själv, för det är inte bara alkoholister som får konsekvenser av idogt drickande. Det är inte särskilt nyttigt att hinka alkohol ofta och mycket. Inälvorna tar skada, man kan få personlighetsförändringar, hjärtat blir ansträngt, en del går upp i vikt, flåset blir sämre, levern är inte i högform. Röker man dessutom leder drickandet till en säker debut i ”köttberget” om man inte redan är där.
Jag är tvungen att avstå från att dricka för jag är alkoholist. Jag har inget val om jag vill leva ett tag till med vettet i behåll. För mig finns inget alternativ. Det är inte lätt att upphöra med en kär gammal vana. Att skiljas från min partner Alkohol var en sorg, vad skulle jag göra nu då?
Jag hade fyllt mitt liv med alkoholrelaterade tankar och planer, för mig var en utlandsresa ett tillfälle att supa till lite extra och dessutom tanka hem en del med planet. Helgerna var extra festliga ur alkoholsynpunkt. I Sverige har vi prickat in nationalfyllor med jämna mellanrum under året. Semestern gick i alkoholens tecken - friheten från plikter gjorde det extra lägligt att dricka. Mycket. En bakfylla var ingenting att oroa sig för, en ledig dag gick åt skogen, men vad då! På semestern kunde jag dessutom ägna mig åt återställaren - något som jag annars aldrig vågade mig på. Att komma till jobbet och stinka alkohol var inte tänkbart för mig. Det innebar stor behärskning, men jag klarade det! Tulo och Läkerol, tuggummi, en nypa malet kaffe att röra runt i munnen, munspray, tandborstning till vansinne, persilja - ja, allt använde jag för att det inte skulle lukta finkel efter gårkvällens vindrickande.
Nej, ingen måste sluta dricka. Det står var och en fritt att fortsätta. De flesta människor kan dricka på ett normalt sätt, sluta i tid, inte dröja kvar vid flaskan tills den är tom, inte dricka så ofta eller så mycket, ta en vit period då och då. Det kan inte en alkoholist. Det är det som är skillnaden mellan en normalförbrukare och en alkoholist.
det bästa jag läst på länge.Försöker att få min man att se att i vårat hus kan inget med %,komma in.Jag hittar allt. Har varit beroende i många år,men först 2007 gick det upp för mej att jag var sjuk. Det innebär självmordstankar, lyckoiller och att ljuga sig fram ilivet. jag har lång väg att gå.
Det är bra att du har förstått att alkoholism är en sjukdom. Gör man det brukar det kännas mycket bättre och ens underliga beteende får en förklaring. Besök ett möte med andra alkoholister, då träffar du andra med samma problem och kan få förståelse och känna igen dig själv i andras berättelser.
Klokt att du inser att det du inte ska ha alkohol hemma. Din man kan dricka - men helst inte hemma. Och det är farligt med skvättar och barskåp och samtal om vin och sprit. I början. Sen blir det mycket lättare och problemet hänger inte som ett ovädersmoln över ens huvud längre. Men säker och trygg kan man aldrig vara.