© Torrdockan

Åtminstone inget lyckligt slut. Felix har druckit oavbrutet sen julaftonen. Han spelade nykter inför mig och lyckade med det, underligt nog, i mobilen. Efter att han tumlade in här på nyårsaftonen iförd nya tio år yngre flickvännen Blanche, har hans ”nykterhet” varit som lägst 1,5 promille. Vi talas vid när han kan prata hörbart. För det mesta kommunicerar jag med Blanche. Hon har själv inga drogproblem, verkar vara stark och robust, men har tyvärr fastnat för en alkoholist. En opålitlig alkis som sätter spriten framför allt, sin egen dotter inberäknad. Kärleken har sina egna vägar, som bekant är den blind och här har den lockat ut en ung kvinna i djupaste träsk, rena gungflyn.

Vis av ålder och erfarenhet vet jag att det inte går att ge några råd. Folk gör som de själva vill i alla fall och den här flickan vill ta hand om Felix. Hon talar romantiskt om honom och jag känner hur desperat ledsen jag blir! Kan inte kvinnor ge upp sina omöjliga uppdrag att försöka göra alkoholister friska! Det går nämligen inte. Viljan måste börja gro inom dem själva. Mammas tjat övertas av flickvänner, fruar, älskarinnor, väninnor. Det är meningslöst. Han försvinner ändå ut till krogen och polarna, han är en tickande bomb som väntar på att få explodera i en vettlös fylla.

Nu ska F in för avgiftning på sjukhus. Han försvinner från världen ett tag till den underliga miljö som en sådan avdelning är. Vilken gång i ordningen vet jag inte, men det är inte första gången. Kanske inte sista heller. Felix har ännu inte förstått budskapet. Han har inte fattat att det är total avhållsamhet från alkohol som gäller. Det finns inga undantag. Man kan inte börja med folköl för det slutar med katastrof. Det finns inget slut på historien.

Det är inte alkoholen som är problemet. Det är Felix själv. Han försöker dämpa sin ångest med alkohol som skapar ännu mer ångest. Han kan inte gå ut själv när det är som värst. Han måste dricka sprit innan han törs gå ut. Han måste dränka sina bekymmer i alkohol och genom detta får han ännu fler och större problem. När han inte har pengar till mat och hyra, tar han den lilla slant han har kvar och köper brännvin för att skjuta undan ångesten över att vara pank. Han skäms så över sina misstag och sina återfall att han inte kan annat än dricka för att bli av med skammen.

Felix springer runt i sitt ekorrhjul, ibland stannar det upp och han tittar ut på världen som har slutat snurra. Jag ska aldrig mer dricka, tänker Felix. Men först ska jag dricka upp det jag har hemma. Full fart på karusellen igen. Felix liv med alkohol och andra droger är en historia utan slut - eller rättare sagt med ett tragiskt slut: dårhus eller bårhus.