En dag i taget
Tjugofyra timmar. Mer behöver jag inte lova. Tjugofyra timmars nykterhet i taget. Många använder den regeln och har lyckats få ihop månader, år i nykterhet. Jag trodde att den tiden skulle vara fylld av tristess - tänk att inte dricka mer! Inte börja sippa vin efter jobbet och sitta framför teven och dåsa med allt lummigare blick, sen somna antingen i sängen eller oftast i soffan, vakna till när sändningarna upphört för längesen, frusen, bakis och präglad av nederlag!
Hur ska man hantera sitt liv utan att dricka? Vad gör man när kompisarna träffas och dricker öl? Vad säger man när man avböjer alkohol?
Vilka små bekymmer! Antagligen är det bara domptören herr Alkohol som svingar sin piska i ett av sina sista försök att få tillbaka sin hängivne slav. Vad spelar det för roll vad andra säger, tycker, gör? Huvudsaken är att jag mår bra, inte betalar mitt höga pris för de där ”oskyldiga” glasen - slipper ångest, slipper vrida mig i svettiga lakan, slipper känslan av total hjälplöshet. Jag återtar kontrollen över mitt liv och mina handlingar. En dag i taget.
Mitt nyktra liv har en frihet som aldrig fanns när jag drack. Jag behöver inte kolla om jag har vin, hur jag ska få tag i alkohol, hur mycket jag ska tanka hem inför en helg, hur jag ska kunna smyga mig till ett extra glas, jag behöver inte flyta ut i en klibbig dimma där inte jag och ingen annan heller har kontroll och egentligen vet vad som sägs och görs. Jag har återtagit kommandot över mitt liv. Jag fick tillbaka respekten för mig själv. Mina anhöriga litar på mig, skäms inte för mig, kan ringa mig när som helst, besöka mig när de vill. Ingen behöver oroa sig mer för i vilket tillstånd jag ska vara. Ingen behöver väcka mig i soffan längre eller vänta hemma i oro och rädsla. Jag skapar inte längre dagliga bekymmer för min omgivning.
Jag behöver inte dricka. Jag slipper det. Tjugofyra timmar i taget. Om jag den tjugofemte timmen tar ett glas, kan jag räkna med att helvetet bryter löst igen. Då hånskrattar Domptören och klatschar med piskan, jag kryper på knä och gråter efter mer, mer, mer! Så illa ser det ut. Så hemsk är alkoholismen.
Men tjugofyra timmar, det kan jag lova. En del av mina kompisar berättar att de ibland har fått ta en timme i taget när det varit som värst. En enda timme i taget. Tjugofyra sådana beslut ger ett dygn. En dag i taget - det lovar jag! Det står jag för. Om och om igen.