En blick av samförstånd
Det händer då och då att jag möter en annan AA-medlem ute på stan. Vi ser varandra och nickar. På bussen kan jag skymta någon, i en butik, i kön till bion eller i mellanakten på teatern. Vi ser varandra, gör en gest, det finns ett hemligt samförstånd. Vi har setts på något möte, vi har lyssnat till varandra. Det finns en gemenskap mellan oss.
En del AA-medlemmar blir mina nära vänner. Vi växlar telefonnummer och har kontakt via mail. Vi fikar efter mötet, äter lunch eller tar en promenad. Det kanske inte blir mer än så, men det räcker. Mötestiden på en timme eller en och en halv är jag med mina vänner, även om jag inte umgås med alla eller ens har lust att göra det. Vi har en stark sammanhållning, vi behöver inte bluffa eller dölja något för varandra, vi förstår varandra på ett alldeles speciellt sätt. När en nykomling dyker upp blir den varmt välkomnad och omhändertagen. Tar någon ett återfall och kommer tillbaka, sluts den in i gemenskapen igen. Alla är lika välkomna.
Jag behöver gå regelbundet på AA-möten. Det behöver jag för att lyssna på andra med samma sjukdom som jag själv, för att berätta något, lyssna på texterna som någon läser högt, sitta i den varma vänliga gemenskapen och veta att där finns andra som varit i samma situation som jag. Som är alkoholister som jag. På ett AA-möte presenterar man sig med förnamn. Det är viktigt för mig att påminna mig och högt säga: Jag heter Rakel, jag är alkoholist.
Det får jag aldrig glömma.
En del AA-medlemmar blir mina nära vänner. Vi växlar telefonnummer och har kontakt via mail. Vi fikar efter mötet, äter lunch eller tar en promenad. Det kanske inte blir mer än så, men det räcker. Mötestiden på en timme eller en och en halv är jag med mina vänner, även om jag inte umgås med alla eller ens har lust att göra det. Vi har en stark sammanhållning, vi behöver inte bluffa eller dölja något för varandra, vi förstår varandra på ett alldeles speciellt sätt. När en nykomling dyker upp blir den varmt välkomnad och omhändertagen. Tar någon ett återfall och kommer tillbaka, sluts den in i gemenskapen igen. Alla är lika välkomna.
Jag behöver gå regelbundet på AA-möten. Det behöver jag för att lyssna på andra med samma sjukdom som jag själv, för att berätta något, lyssna på texterna som någon läser högt, sitta i den varma vänliga gemenskapen och veta att där finns andra som varit i samma situation som jag. Som är alkoholister som jag. På ett AA-möte presenterar man sig med förnamn. Det är viktigt för mig att påminna mig och högt säga: Jag heter Rakel, jag är alkoholist.
Det får jag aldrig glömma.
Kommentarer
Trackback