© Torrdockan

Alla vet att Jeppe super, men ingen vet varför Jeppe super. Fritt citerat ur den danska pjäsen ”Jeppe paa Bjerget” av Ludvig Holberg.

Frågan har ställts förmodligen i alla tider som människan använt alkohol. Varför super alla jeppar och jeppor? Det som från början är en oskyldig metod att bli lite gladare, höja stämningen, glömma bekymren utvecklas hos en del människor till ett livslångt beroende, till synes omöjligt att bryta på egen hand. Jeppar och jeppor kommer att supa ihjäl sig, nya generationer frambringar nya alkoholister. Det är som en rysk roulett, inmgen vet vem kulan träffar, men att någon får den i skallen - det är säkert.

Duktiga, stressade människor slappnar av med en drink, några fortsätter dricka och går till överdrift. Glada, vackra väninnor dricker vin på krogen. Någon av dem fortsätter dricka bortom sans och förnuft. Nybakade studenter dricker champagne i fontänen. Några kommer att fortsätta dricka tills hälsan säger stopp och knappt då. Arbetskompisarna tar en öl efter jobbet. Några kommer inte att nöja sig med en öl eller två och dricker varje dag. Pensionärerna gör en utflykt till Åland. Några av dem ligger kvar i hytten, redlöst berusade med buteljen i närheten. 

OK. Vad ska man göra då? När man dricker för mycket. 

Först ska man erkänna det för sig själv. Vänja sig vid tanken. Det sitter hårt åt. Vem vill erkänna ett sådant handikapp? De flesta i omgivningen har anat det eller fått bevis på någon firmafest eller till och med på arbetstid. Det är ingen hemlighet att Jeppe och Jeppa super. Det är allmänt känt. Det är också svårt att ta till sig. 

Man är avslöjad, hemma vet familjen förstås, ingen kan egentligen dölja ett kraftigt alkoholintag. Det hörs på rösten, syns på gesterna, blänker i ögonen. Det går att höra direkt i luren att någon är berusad och alkoholister äääälskar att telefonera, särskilt mot nattkröken då de blir sällskapssjuka. Där ett praktiskt råd: Slå en tejp över vanliga telefonen och stäng av mobilen, göm den innan du börjar med ditt första glas. Det kanske kan hejda dig, men bara kanske.

Kom till insikt. Du som tycker du är så begåvad och duktig och att alla andra har fel och är orättvisa. Du som lever i sådana praktfulla drömslott - kom ner på jorden. Tala om för dig själv vad du tycker om alkoholister! Det är inga vackra tankar. Du är en av dem. Du och jag. 

Är vi där i spritfloden måste vi rädda oss! Vi drunknar annars. Den bästa hjälp vi kan få är av en annan med samma sjukdom, en som är nykter alkoholist och har varit det några år. Där får vi förståelse, för den personen har haft samma ångest, samma förtvivlan, samma sug, samma kamp. Det är lönlöst att försöka förklara för människor som inte är alkoholister. De lyssnar kanske vänligt men de fattar egentligen inte vad vi pratar om. Det gör däremot en alkoholist. Den säger inte: Ryck upp dig! Det är väl bara att sluta dricka!

Nyktra alkoholister träffas på AA. Slå upp Anonyma Alkoholister på webben. Fundera på saken. Är du illa däran, försök att nyktra till någon dag och ta sedan det första steget till ett öppet möte. Du kan ringa deras jourtelefon. Ingen kommer att förebrå dig, ingen kommer att röja vem du är eller komma med ”goda råd”. Du träffar genast en med samma sjukdom som du och som kommer att lyssna på dig. Gråt om du behöver. (Jag lämnar varken adress eller telefonnummer här. Det är upp till var och en att leta via Google. Det första man måste göra som medveten alkoholist är att sluta ha en dadda, ett slags morsa som ska torka upp efter en och erbjuda sin hjälp.)