© Torrdockan

Jag drömmer ibland att jag dricker. Jag blir så förtvivlad när jag gör det, när jag vaknar tror jag först att det är sant. Jag har till och med känt mig bakfull när jag vaknat precis som om jag hade varit på världens fyllefest. All min kamp är förgäves, känner jag ett ögonblick, allt är förstört! Sen inser jag att allt var en dröm. Jag har inte druckit, jag har inte fått i mig en droppe alkohol.

Det är en kvalificerad mardröm och när jag läser i böckerna hittar jag att sådana drömmar är vanliga. Underligt. Det märkliga är att drickandet i drömmen är så fyllt av fasa - det finns ingen glädje eller fest över det, bara förtvivlan och misslyckande. Tur att det är så. Drömmen ger ingen längtan, den fungerar bara som varning och påminnelse.

I början av min nykterhet drömde jag ofta om alkohol. Nu är det sällan, men i natt hade jag en sådan dröm igen. Jag irrade omkring i en underlig miljö och drack tillsammans med några som jag förut brukade vara på krogen med. Jag kände samma förtvivlan som vanligt när jag vaknade, men jag förstod direkt att det inte var sant och det kändes så underbart! Jag sjöng i duschen, det brukar jag aldrig göra!