Det som inte skrivs
”Gäst på konferenshotell faller ner från stup, fryser ihjäl under natten.
NN har hastigt avlidit på Mallorca.
Drunkade vid fisketur.
Singelolycka på Essingeleden. Bil voltade.
Ung man försvunnen efter fest. Skildes från sina kamrater.
Student kom aldrig hem efter nattlig isvandring från Essingen.
Mysteriet med Alias försvinnande efter krogkväll.
Hanna hittades strypt i sin egen trappuppgång.
Berit misshandlades svårt av ex-make.
Knivslagsmål utanför Stuffes krog.”
Det är vad som skrivs i tidningen. Det brukar inte stå något om alkohol och fylla i texterna. Varför då? Är det för att skydda den utsattas identitet, är det för att alkohol och fylla är så skamligt att samhället måste gömma och glömma detta? En gäst på ett konferenshotell brukar inte vara nykter när han vandrar ut vid tvåtiden på natten ”för att titta på månen”. Hälften av alla som drunknar har alkohol i blodet - saxat ur en av Systembolagets varningstexter. Att i svarta natten, tunnklädd och i lågskor ta genvägen över sundet från Essingen och hem till Äppelviken, är inte riktigt vad en nykter människa skulle göra.
Onyktra människor, vare sig de är alkoholister eller inte - kan företa sig de mest riskfyllda företag. Det är så alkohol fungerar. Den som dricker blir övermodig, fattar fel beslut, uppfattar inte risker, ser inte farorna, beter sig fel i situationer som kräver lugn och eftertanke. Så fungerar alkohol på den som dricker. Det skrivs aldrig om det. Läsarna får själva tänka efter vad som kunde ha hänt före olyckan, mordet, misshandeln, dråpet, våldet.
Turligt nog finns det en stab skyddsänglar som rycker ut till människor som beter sig vansinnigt i fyllan och villan. Det kommer aldrig i tidningen att folk med hög promille kommer hem med båten, oskadda. Ynglingarna som under vintrarna vandrade i natten på isen i sundet mellan Essingen och Äppelviken - och som verkligen kom hem till föräldrarna hamnar inte i tidningen.
Skyddsänglar kan ge upp ibland. Det är vad som drabbar en del festprissar som trillar i spat, ramlar framför bilar, går vilse, snubblar och blir liggande i minusgrader, klättrar upp på tågsätt och kryper under järnvägsbommar, ramlar ner från balkonger och drunknar i pooler på semesterresan. Fast det står aldrig ett ord att deras beteende kunde ha berott på alkohol.
NN har hastigt avlidit på Mallorca.
Drunkade vid fisketur.
Singelolycka på Essingeleden. Bil voltade.
Ung man försvunnen efter fest. Skildes från sina kamrater.
Student kom aldrig hem efter nattlig isvandring från Essingen.
Mysteriet med Alias försvinnande efter krogkväll.
Hanna hittades strypt i sin egen trappuppgång.
Berit misshandlades svårt av ex-make.
Knivslagsmål utanför Stuffes krog.”
Det är vad som skrivs i tidningen. Det brukar inte stå något om alkohol och fylla i texterna. Varför då? Är det för att skydda den utsattas identitet, är det för att alkohol och fylla är så skamligt att samhället måste gömma och glömma detta? En gäst på ett konferenshotell brukar inte vara nykter när han vandrar ut vid tvåtiden på natten ”för att titta på månen”. Hälften av alla som drunknar har alkohol i blodet - saxat ur en av Systembolagets varningstexter. Att i svarta natten, tunnklädd och i lågskor ta genvägen över sundet från Essingen och hem till Äppelviken, är inte riktigt vad en nykter människa skulle göra.
Onyktra människor, vare sig de är alkoholister eller inte - kan företa sig de mest riskfyllda företag. Det är så alkohol fungerar. Den som dricker blir övermodig, fattar fel beslut, uppfattar inte risker, ser inte farorna, beter sig fel i situationer som kräver lugn och eftertanke. Så fungerar alkohol på den som dricker. Det skrivs aldrig om det. Läsarna får själva tänka efter vad som kunde ha hänt före olyckan, mordet, misshandeln, dråpet, våldet.
Turligt nog finns det en stab skyddsänglar som rycker ut till människor som beter sig vansinnigt i fyllan och villan. Det kommer aldrig i tidningen att folk med hög promille kommer hem med båten, oskadda. Ynglingarna som under vintrarna vandrade i natten på isen i sundet mellan Essingen och Äppelviken - och som verkligen kom hem till föräldrarna hamnar inte i tidningen.
Skyddsänglar kan ge upp ibland. Det är vad som drabbar en del festprissar som trillar i spat, ramlar framför bilar, går vilse, snubblar och blir liggande i minusgrader, klättrar upp på tågsätt och kryper under järnvägsbommar, ramlar ner från balkonger och drunknar i pooler på semesterresan. Fast det står aldrig ett ord att deras beteende kunde ha berott på alkohol.
Kommentarer
Trackback